I år är det 100 år sedan riksdagen röstade igenom rösträtten för kvinnor. Därefter har steg för steg tagits för att vi ska få ett mer jämställt samhälle.
Men fortfarande finns mycket kvar att göra. Till exempel att kvinnor har lägre lön än män, vilket innebär att det stora flertalet av alla pensionärer som tvingas leva under EU:s fattigdomsgräns är kvinnor.
Men nu har ett viktigt steg för jämställdheten tagits av Eskilstuna kommun. Som ett resultat av denna strävan beslutades 2017 att det ska vara “varannan damernas” vid byte av skyltar vid övergångsställen. Som ett led i kommunens strategiska styrdokument och de riktlinjer som styr kommunens jämställdsarbete, börjar man nu sätta denna plan i verket och vi kan nu se även “Fru Gårman” lite här och var i kommunen.
Egentligen började detta jämställdsarbete mycket tidigare. Redan 2008 gav den dåvarande regeringen Vägverket i uppdrag att ta fram en ny skylt. Man har jobbat raskt, för det har alltså bara tagit 11 år innan vi nu kan se de nya skyltarna på plats här i Eskilstuna.
Bra jobbat! – som man säger numera.
Det här är inget att fnysa och rynka på näsan åt. Symbolpolitik kan också vara viktigt. Det visar att man har ambitioner. Gör man inte något för att höja fattigpensionärernas levnadsstandard så att de hamnar med näsan ovanför vattenytan, kan man ju alltid hänvisa till att vi i alla fall har “varannan damernas” på skyltarna vid våra övergångsställen – även om det kommer att ta ett antal år innan den reformen slagit igenom fullt ut.
Jag tycker inte heller vi får nöja oss med skyltarna vid våra övergångsställen.
Titta längs våra vägar där man skyltar för viltfara.
Hur ser det ut när man varnar för älg på vägen? Jo en älgtjur med ståtliga horn. En tolvtaggare. Och samma vid varning för råvillt – en spänstigt hoppande råbock med horn.
Vid varning för vildsvin – en vildsvinsgalt på skylten.
Och skyltarna för cykelbana – visst är det en herrcykel?
Likaså varning för vägarbete – en man som skyfflar i grushögen.
Vi ska inte heller låta kyrkan komma undan. Visserligen står det i bibeln att “kvinnan tige i församlingen”. Men det var då det. Nu är det andra tider. Vi har både kvinnliga präster och en kvinnlig biskop. Kan vi då acceptera att det bara är tuppar som pryder våra kyrktorn?
Jag förväntar mig att vi framöver kommer att får se kyrkhönor också.
Text och foto:
Rolf Waltersson
