Har man någon skam i kroppen finns det vissa saker man bara inte gör. En av de sakerna är att aldrig parkera på p-platser som är reserverade för människor med rörelsehinder om man inte är själv är rörelsehindrad och har tillstånd att parkera där.
För min del handlar det om respekt. Respekt och solidaritet med de som har drabbats av rörelse- eller funktionshinder, och därmed har svårt att röra sig.
Det är ju också därför det finns särskilda p-rutor vid affärer, sjukhus, apotek och andra platser som är reserverade, och där det krävs tillstånd för att parkera. Dessa p-rutor ligga så nära entréerna som möjligt.
Dessutom är de extra breda så att man har plats att öppna bildörrar maximalt, och att man har svängrum för att lasta ur och i rullstol och rollator.
Dessa parkeringsrutor är oftast tydligt markerade, både med skyltar och målade symboler på asfalten.
Jag ser ofta att till synes fullt friska människor utan några som helst märkbara rörelsehinder parkerar på sådana platser, trots att de saknar parkeringstillstånd.
Här i Eskilstuna ser jag det ofta vid köpcentret och systembolaget ute vid Tuna Park. Vid ett tillfälle var samtliga tre p-rutor ockuperade av fordon utan tillstånd. Då kom en rörelsehindrad man som skulle parkera där. När han såg att alla platserna var olovligen upptagna, parkerade han helt sonika bakom de andra så att han blockerade för dem att komma ut.
Vi växlade några ord. Han var förbannad och sa att han skulle vänta ut de andra för att “läxa upp” dem.
Själv har jag vid ett par tillfällen vänligen frågat de som olovligen parkerat på p-plats för rörelsehindrade om de möjligen missat att det är reserverad plats.
Svaret har blivit:
“Är du polis, va?”. Eller, “Det ska väl du skita i!”
De har alltså inte missat att de parkerat på platser reserverade för rörelsehindrade. De har bara skitit i det. De hade ingen “skam i kroppen”
Igår när jag skulle handla vid ICA Ekängen kom det en liten lastbil och ställde sig på tvären så att den tog upp drygt två av de reserverade p-rutorna. Ett medelålders par skuttade iväg som två ystra harar in i affären. Inget p-tillstånd i lastbilen.
Strax därefter kommer en personbil och parkerar. Två unga gossar hoppar ur och går med lätta steg in i affären. Inte heller den bilen har p-tillstånd.
P-platserna vid ICA Ekängen syns tydligt. Det är tydliga skyltar som man inte kan missa om man inte är allvarligt synskadad. Men då ska man nog inte köra bil över huvud taget.
Det är nyasfalterat så de nymålade “rullstolsmarkeringarna” lyser vitt mot den svarta asfalten.
Att en del saknar “skam i kroppen” är uppenbart. Jag undrar hur de tänker? För de vet ju att de olovligen står på parkeringsplatser som är reserverade för dem som har behov.
Det förekommer även falska p-tillstånd. Eller att p-tillstånden missbrukas, som när en ung pojke lånade sin mammas bil (som hade p-tillstånd) och därför tyckte att han “hade rätt” att parkera på de reserverade p-platserna.
Det är inte bilen som har p-tillståndet, det är personen som fått ett p-tillstånd som har rätten att parkera där.
Risken att “åka dit” för olovlig parkering är mycket liten. Gör man det kostar det i Eskilstuna 1000 kronor i böter “för förseelser som sker på parkeringsplats för rörelsehindrade utan giltigt tillstånd”, som kommunen skriver på sin hemsida.
När det gäller stora köpcentra och andra liknande platser är det privat mark, där jag antar att olika parkeringsbolag ska hålla ordning och reda.
Jag har, så vitt jag kan minnas, aldrig sett någon “lappad” bil vid ICA Ekängen eller vid Tuna Park.
Jag tycker att alla, kommunen, sjukhusen och de privata handelsbolagen, borde sätta upp tilläggsskylten med texten:
“Lathet är inget rörelsehinder”.
Kanske en och annan i alla fall skulle känna skammens rodnad på kinderna.
Och vem vet, en vacker dag kanske de själva blir rörelsehindrade och i behov av p-tillstånd att stå på dessa reserverade p-platser.
Hur tänker de då när de möts av att p-platserna är olovligen ockuperade, om det var de som skrek:
“Det ska väl du skita i!”
“Är du polis, va?”
Vad det i grunden handlar om är den vardagliga och praktiska solidariteten. Att vi beter oss som folk mot varandra.
Rolf Waltersson
