Den svenska mediebevakningen av valet i Storbritannien har haft sina begränsningar. Man har basunerat ut det konservativa partiets “förkrossande” seger. Visst, 365 mandat av 650 är en övertygande majoritet. Och det är denna mandatfördelning som redovisats, även av Eskilstuna-Kuriren, när man beskriver Labours totala nederlag och de konservativas enorma seger.
Om man i stället ser hur många procent av väljarna som röstade på de olika partierna, visar det sig att de konservativa inte alls fick någon “förkrossande” majoritet. De fick 43,6 procent av rösterna.
43,6 procent av rösterna. 56 procent av mandaten. Så såg det ut.
Att mandatfördelningen slår så snett beror på valsystemet med enmansvalkretsar. I varje valkrets finns ett mandat att slåss om. Det är ett system som gynnar det största partiet. Eller som i ABBA-låten:
“The winner takes it all.
The loser standing small”
Jag har följt bevakningen i TV, radio och ett antal tidningar, även E-K. Jag har inte sett någon rapportering av röstfördelningen mellan partierna, bara mandatfördelningen.
Sett med svenska ögon, där vi har ett system med en mer rättvis fördelning av riksdagsmandaten som speglar hur väljarna röstar, kunde man förvänta sig att man åtminstone i en bisats kunde nämna något om det engelska systemet, och hur snett det slår.
Man kan säga att media rapporterat sanningen – men bara halva sanningen.
Varför? För att ge sken av att högern har större folkligt stöd än vad den faktiskt har?
Rolf Waltersson
Eskilstuna
PS. Här är röstfördelningen mellan partierna:
| Parti | % procent |
|---|---|
| Konservativa partiet | 43,6 |
| Labour | 32,2 |
| Liberaldemokraterna | 11,6 |
| Scottish National party | 3,9 |
| Green party | 2,7 |
| Brexitpartiet | 2,0 |
| Democratic Unionist party | 0,8 |
| Sinn Féin | 0,6 |
| Plaid Cymru | 0,5 |
| Övriga partier | 2,1 |
