När jag bläddrar bakåt ser jag till min förvåning att jag skrivit ganska många inlägg här i eFOLKET om runstenar och runristningar. Förvåningen beror på att jag egentligen inte varit speciellt intresserad av sånt.
Jag tror att mitt gryende intresse på äldre dar har att göra med att jag fick syn på en liten skulptur av ett ansikte, inte större än 25×25 centimeter, som sitter invid en av portarna till Hammarby kyrka som ligger lite norr om Eskilstuna.
Sedan råkade jag hamna på en föreläsning i Jäder om målaren Carl Larsson och hans fru Karin som också var konstnär och som arbetade med textilier.
Föredragshållaren Tryggve Lundh råkade nämna “Mustaschgubben” som sitter på Hammarby kyrka. Alltså samma mustaschprydda figur som jag lagt märke till vid ett tidigare besök vid kyrkan.
Det var så att familjen Larsson hade ett litet sommarställe vid Lilla Lövhulta, som ligger bara några hundra meter från kyrkan. Vid ett tillfälle passade Carl Larsson på att göra ett par oljemålningar av kyrkan. Det var då han kallade den lilla figuren vid kyrkporten för “Mustaschgubben”.
De som forskar på såna här saker har kommit fram till att bildhuggaren som gjort “Mustaschgubben” även har gjort snarlika små figurer i kalksten som sitter på kyrkorna vid Torpa, Tumbo och Jäder. Jag blev nyfiken åkte runt och fotograferade figurerna på dessa kyrkor och skrev mitt inlägg “Ödulf – mustaschgubbe, bildhuggare och byggmästare”.
Det var alltså mitt intresse att fotografera som gjorde att jag halkade in på runstenar, hällristningar och liknande “fotspår” som folk lämnat efter sig för sådär 1000 år sedan, eller ännu längre tillbaka.
Några andra av mina tidigare inlägg är:
- Den gamla runstenen som försvann för över 300 år sedan. 10 maj 2019
- Om gravfältet söder om Tumbo: Om man inte vill flyta omkring som en kork. 13 augusti 2019
- Unika sörmländska hällristningar. 17 augusti 2019
- Skrivarstenen i Ärla socken – Från runstenar till gravstenar. 22 augusti 2019
- Samt ett flertal artiklar om Sigurdsristningen.
Nu har turen kommit till gravfältet och runstenen vid Kjula ås som ligger öster om Eskilstuna längs den urgamla vägen mot Strängnäs.
“Vid Kungshållet (som även kallades Tingshögen. Min anmärkning) där den gamla landsvägen mellan Eskilstuna och Strängnäs korsar Kjula ås finns ett stort gravfält. Där finns cirka 115 fornlämningar registrerade trots att gravfältet delvis är skadat. Invid vägen finns flera resta stenar och en över 3 meter hög runsten med inskrift från 1000-talet. Strax söder om runstenen finns en gravhög med drygt 20 meters diameter. Enligt traditionen är den i runskriften nämnde Spjut begravd där”.
—Text från riksantikvarieämbetet.
Enligt runforskare lyder texten:
“Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut.
Han västerut varit hade, borg han brutit och besegrat.
Befästningskonster kunde han alla”
Men forskarna är inte helt eniga om hur texten ska tydas. Det finns alternativa tolkningar.
På den här platsen låg tingsstället för Österrekarne härad under medeltiden. Här ligger också ett gravfält från järnåldern. Gravfältet är allvarligt skadat av en grustäkt. Gravfältet består av 50 gravhögar, 30 runda stensättningar, 2 treuddar och 22 resta stenar.
Rolf Waltersson
