Insändarskribent är Hans Norebrink från Göteborg.
Det gamla kommunistpartiet var ett arbetarparti. Det nya vänsterpartiet är ett medelklassparti. Så säger många, men stämmer det?
Ett grov test är att titta på Sveriges största hamn-, industri- och arbetarstad Göteborg. Och göra en enkel klassanalys av partiets kandidater till riksdagen (21 stycken), regionen (28) och kommunen (45).
Sammanlagt 94 stycken, varav några kandidater med på flera vallistor, men jag räknar alla 94. Jag noterar dock att det endast finns en enda industriarbetare – vilken finns med på alla tre listorna. Liksom en hamnarbetare, en bartender, en frilansjournalist, en kock som alla fyra finns med på två listor. De som enbart skriver pensionär sätter jag som arbetare (3 stycken). Sedan finns snusarbetare, servitör, växlare, bilglasmontör, kanslist, videoredigerare, fastighetstekniker, typograf, stödassistent.
Då får jag sammanlagt 23 arbetarkandidater inom det jag uppskattar som LO-området (17 personer). Resten är mestadels utbildad medelklass, tjänstemän – inga småföretagare eller bönder. Sammanlagt 71 medelklasskandidater på listorna. Alltså, ungefär tre fjärdedelar medelklass och en fjärdedel från den traditionella LO-arbetarklassen – i arbetarstaden Göteborg!?
Men vänta lite! Den traditionella och ofta industriella arbetarklassen har minskat i storlek. Istället har vissa lägre tjänstemän i löner, arbetsvillkor, status och inflytande över det egna jobbet fått en ställning som liknar den gamla vanliga arbetarklassens. Därför menar många inom vänstern att dessa lägre tjänstemän har “proletariserats” och numera bör räknas till en vidare arbetarklass. Jag håller med och föreslår uttrycket ”övre arbetarklassen”.
“Övre arbetarklass”
Vilka är då de på listorna som inte tillhör det traditionella LO-kollektivet? 23 är lärare eller har med skolan att göra. 19 är sjuksköterskor eller finns inom vård och socialt arbete. 14 är politiker, administratörer eller liknande. 18 är övriga
Säg att vi kan räkna sjuksköterskor, arbetsterapeuter, förskolelärare och (med tvekan) lärare till den nya ”övre arbetarklassen”.
Då tillkommer 26 “proletariserade lägre tjänstemän” till den nya “övre arbetarklassen”.
I den breda nya arbetarklassen 26, och i den gamla traditionella arbetarklassen 23 kandidater alltså. Tillsammans 48 ”nygamla arbetarjobb” på listorna, mot 46 “riktiga medelklassarbeten”. Tillsammans 94 (om jag har klassanalyserat rätt i denna snabba genomgång).
Nästan hälften på listorna tillhör alltså den breda arbetarklassen, som utgör halva Sveriges befolkning. Det är bra. Kvinnorna är hälften av befolkningen och representeras helt riktigt med hälften av listnamnen (”varannan damernas”). På samma sätt bör arbetarhalvan av Sveriges befolkning representeras med (åtminstone) hälften av listnamnen (“varannan arbetarnas”). Vilket alltså vänsterpartiet i Göteborg nästan klarat av på listorna.
Vad är då problemet? Som jag ser det snedfördelningen inom den nya breda arbetarklassen. De nya lägre tjänstemännen som blivit övre arbetarklass i klassanalysen är blott en mindre del av den samlade arbetarklassen, men på listorna är de hälften av namnen. Det är en snedfördelning av representation inom den nya breda arbetarklassen.
Snedfördelning inom klassen
Många vanliga arbetare upplever nog fortfarande lärare, sjuksköterskor och andra tjänstemannayrken som medelklass – i varje fall inte som ”arbetare” i traditionell mening. De kan därför uppleva vänsterpartiet som ett “medelklassparti” som behöver ”proletariseras” (som rubriken säger).
Jag håller med. Att medelklassen finns med i vänsterpartiet är bra. Ska man vinna folkets röst måste man vinna stöd i båda klasserna, vilket var den tidiga socialdemokratins lyckade recept för att nå makten. Problemet är den låga representationen på (v)-listorna av den gamla traditionella LO-arbetarklassen.
Som arbetare och nybliven medlem i vänsterpartiet anser jag att själva partiet bör “LO-proletariseras” mer för att locka arbetarklassen – socialismens huvudklass. Driva arbetarklassfrågor, skriva om arbetarkampen i den idag ganska medelklass-intellektuella (men bra) vänster-tidningen ”Flamman”. Och främst få fler medlemmar och ledare från arbetarklassen (LO).
Missnöjda (manliga) arbetare lämnar idag socialdemokratin för sverigedemokraterna. Varför går de inte till vänsterpartiet? Kanske för att vi upplevs för medelklass-intellektuella? I så fall är det dags att proletarisera vänsterpartiet i betydelsen att få med fler LO-arbetare.
Göra vänsterpartiet till ett löntagarparti för arbetare, lägre tjänstemän, och medelklassintellektuella. Rättvist i val och vardag representera alla delar av den nya breda arbetarklassen.
Ena den samlade arbetarklassen och folket i kamp för en mångfaldig demokratisk socialistisk nation
# Sammanfattning: Vänsterpartiet är inget medelklassparti om man räknar in även de lägre tjänstemännen som ”övre arbetarklass”. Då är det i partiet nästan 50 – 50 medelklass – arbetarklass (om man ser till valsedlarna). Men räknar man bara LO-arbetare som ”riktig arbetarklass” så ser man att dessa är få och underrepresenterade på valsedlarna. I DEN MENINGEN bör ”medelklasspartiet” (v) ”proletariseras”. Det är en viktig fråga för att locka vanliga jobbare till vänsterpartiet – bort från rasistiska söndrande sd.
# Även invandrarna bör kvoteras in rättvist i parti, politik och riksdag. Är de 20 procent bör de ha 20 procents inflytande. Och som kvinnorna utgör halva riksdagen, så bör arbetarna (i bred mening) utgöra halva riksdagen. De är båda halva befolkningen. Framtidsmålet är förstås att all borgerlig, patriarkal, och främlingsfientlig diskriminering ska försvinna, vilket gör all kvotering onödig.
Hans Norebrink, vårdarbetare i 30 år
PS.:
# Dessa är de riktiga kvarvarande medelklassjobben bland (v)-kandidaterna, som jag ser det:
Riksdagsledamot, riksdagsledamot, politisk sekreterare, ingenjör, lärare/kommunalråd, programmerare, forskare, ombudsman, IT-ledare, psykoterapeut, personalspecialist, projektledare stadsbyggnad, miljökonsult, bibliotekschef, ombudsman, kommunikatör, kvalitetsutvecklare hälso- och sjukvård, planarkitekt, socionom, paralegal, ombudsman, ingenjör, kommunalråd, behandlingsassistent/samordnare, politisk sekreterare, operasångerska/kommunalråd, programmerare, handläggare, ingenjör, stödpedagog, butikschef, ombudsman, samordnare, utbildnings-administratör, servicesamordnare, folkhälsovetare, rektor, enhetschef Hyresgästföreningen, forskare, lektor, politisk sekreterare, socionom/universitetsrektor, kvalitetsutvecklare hälso- sjukvård, administratör, IT-ledare, nationalekonom (flera kandidater har flera kandidat-uppdrag).
