Idag, 25 mars, är det både Jungfru Marie bebådelsedag och Våffeldagen.
Sedan 600-talet har man i många kristna länder firat Marie bebådelsedag 25 mars – den dag det under inträffade då ärkeängeln Gabriel uppenbarade sig för “jungfru Maria” och avslöjade att hon skall föda Guds son om nio månader.
“Maria sade till ängeln: ‘Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man’. Men ängeln svarade henne: ‘Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son’”
Det diskuteras bland de lärde om ärkeängeln Gabriel själv hade ett finger med i spelet, eller om han endast var budbärare.
Det pratas också om att jungfru Maria blev bebådad genom örat. Men det måste väl ändå vara fake news.
Något DNA-prov som kastar sanningens ljus över detta under lär vi knappast få.
Tidigare var denna dag så viktig att den var en röd dag i almanackan. Men det avskaffades 1953.
Men hur kunde det gå från “Jungfru Marie bebådelsedag” till “Våffeldagen”?
Marie bebådelsedag kallades tidigare också för “vårfrudagen”, där “vår fru” syftade på jungfru Maria.
“Vårfrudagen” har i vissa mellansvenska dialekter kommit att låta som “vafferdagen”, vilket är nära “vaffel” (våffla på tyska) och “vaffla”, som är en äldre form av ordet “våffla”.
Alltså blev 25 mars även “Våffeldagen”. Exakt när våfflorna kom in i bilden är svårt att avgöra, men det rör sig åtminstone om 1800-talet“. Källa: Maria bebådelsedag och Våffeldagen – Institutet för språk och folkminne.
Att Jungfru Maria:s bebådelse numera hamnat i mediaskugga jämfört med Våffeldagen kan nog till viss del bero på att våfflor är en mer lukrativ affär jämfört med en gammal saga.
Rolf Waltersson
