Du ligger i livmoderns
skyddande kammare
den som ska rusta dig
för livet
en livrustkammare
du mumsar
på moderkakan
till navelsträngens
pulserande ackord.
Så stöts du ut
med konvulsioner
du skriker
men har inte tid
att sörja
nu måste du suga
och för din överlevnad
göra vad du kan.
Du blir vägd och mätt
du döps och stöps
du är vid en startpunkt
skyddande armar
ser till att hålla dig
innanför skranket
så att du ska bli kvar
där du är.
—Lena Staaf
