Tidigare i år (1 februari) skrev jag om fanzines i artikeln En inblick i fanzinekulturen. Ett fanzine är alltså en hemmagjord tidning av fans för fans och kan handla om egentligen vad som helst. Johan Lundberg har en lång historia inom fanzinekulturen. Intervjun är uppdelad i två delar.
Del 1: Pie Mag och hur Flyktsoda kom till
Under 30 år har Johan varit en del av punkscenen. Han har spelat i flera band, gett ut skivor, arrangerat konserter och gjort fanzines. Idag ger han ut fanzinet Flyktsoda. Under 90-talet var han en del av redaktionen som gjorde det ofta hyllade fanzinet Pie Mag.
– Jag vet inte själv om Pie Mag var jättebra men vi hade roligt när vi gjorde det. Det började mest som en rolig grej. Vi hade ett band som hette Pay, sedan startade vi Pie Mag. Vi tänkte fortsätta med bokstavsleken och bilda skivbolaget Pee Records. Men det blev inget med det. Det var jag, Calle, P-O och Dan som låg bakom Pie Mag.
– Första numret tog slut direkt sen gjorde vi nummer 2 och 3 i bara farten. Nummer 3 sålde så bra att vi fick trycka upp det flera gånger. Till slut fanns det nästan 600 ex av det numret. Den stora spridningen gjorde att vi fick in mängder med recensionsmaterial som vi delade upp så rättvist som möjligt mellan oss. Den positiva responsen var en stor drivkraft och vi fick även chansen att promota band vi gillade.
– Intervjuerna gjordes både med bandspelare och brevledes. Pie Mag var ett klipp och klistra-fanzine. Vi gjorde originalsidorna på A4 sen lämnade vi in dom för förminskning till A5. De två första numren kopierade vi upp på Västerås Lasarett. Men eftersom vi hade så mycket svart på sidorna så gick maskinen sönder då det började rinna trycksvärtai den. Efter det fick vi inte fortsätta att trycka tidningen där.
Då var ni flera redaktörer, idag gör du Flyktsoda ensam. Vad är skillnaden? Var det roligare förr när det mesta sköttes brevledes eller är det mer bekvämt nu när alla band finns så lättillgängliga?
– Det var klart roligare att vara en del av ett kollektiv. Det finns bara fördelar med det. Texterna blev mer varierade när vi var flera som skrev. Tillsammans hade vi en större musikalisk bredd. Sen blev det mer humor då vi kunde bolla idéer med varandra. Dessutom var det lättare att få fanzinet sålt då vi var fyra stycken som åkte på olika spelningar.
– Det var faktiskt lättare att få svar på intervjuer förr. Många band hör av sig, skickar skivor och vill bli intervjuade nu men det är förvånansvärt många som är lata med att svara på intervjuer. En fördel med att göra Flyktsoda helt själv är att jag bestämmer deadline, jag behöver inte vänta på att någon annan ska bli klar med sin del. Jag har en rastlöshet i mig och vill få ut mina nummer snabbt. Något som kan gå ut över korrekturläsningen har jag märkt.
Berätta om Flyktsoda, vad har du för inriktning och vad är drivkraften idag?
– När vi la ner Pie Mag var det en lättnad. Efter något år saknade jag dock att göra fanzines och den tanken fanns där hela tiden. Men då hade jag fullt upp med mitt band Protestera men efter 15 års spelande drog vi ner på takten. Då kände jag att det fanns tid att göra ett fanzine. Så 2014 drog jag igång. Jag ville ge tillbaka något till punken som gett mig så otroligt mycket. Flyktsoda är ett slag för för hela DIY-kulturen och en motkultur mot all kommersiell skit.
– Jag håller mig mest till råare punk och hardcore eftersom det är det jag lyssnar mest på. Jag försöker ha med så många band som möjligt som inte bara består av killar vilket kan leda till att fler icke-cis-män får upp ett intresse av punken. Jag ville inte ha med några band som har skivkontrakt på stora skivbolag eftersom det är en del av det system jag ägnat mitt liv åt att bekämpa.
I del 2 berättar Johan mer om Flyktsoda och sin syn på fanzinekulturen idag och i framtiden.
