Det är ingen hemlighet att ett beslut togs, i samband med processen som ledde fram till det svenska NATO-medlemskapet, om att samarbetet mellan SÄPO och den turkiska säkerhetstjänsten skulle “fördjupas”. Samarbetets syfte sades vara att motverka “terrorism”.
Detta samarbete var inget nytt. Redan under Palme-utredningens inledningsskede jagade SÄPO kurder med blåslampa, och det förekom både direkta kontakter med den turkiska säkerhetstjänsten MIT och kontakter via US-amerikanska CIA.
Men trots att beslutet om det fördjupade samarbetet inte är någon hemlighet är det nu uppseendeväckande tyst om detta.
Den svenska Tidö-regeringens ansträngningar för att ro NATO-anslutningen i land kom att präglas av en rad tillmötesgåenden gentemot Erdoğans regim. Bland annat slog den svenska regeringen fast att allt svenskt samröre med det kurdiska partiet PYD i den autonoma regionen Rojava i norra Syrien skulle upphöra. Den svenska regeringen hävdade plötsligt att den turkiska regimen hade rätt i att klassa PYD som “terroristiskt”.
PYD och dess väpnade miliser YPG och YPJ hade tidigare blivit kända i världen som avgörande i nedkämpandet av terroriströrelsen IS. Omkring 10 000 av YPG:s och kvinnomilisen YPJ:s medlemmar stupade i försvarskampen mot IS. Detta var vad de syriska kurdernas “koppling” till terrorism (tidöregeringens formulering) bestod i.
PYD hade aldrig genom YPG och YPJ riktat några angrepp över gränsen mot Turkiet. Däremot hade den turkiska krigsmakten riktat en serie angrepp mot Rojava-regionen. Terrorismen har Erdoğans regim stått för, inte PYD.
I kaskaden av smicker, som Kristerssons regering överöste det turkiska chauvinistiska och auktoritära styret med, kom nu också försäkringar om att man i Sverige skulle ta i med hårdhandskarna vad gällde i Sverige bosatta kurder som bedrev stödverksamhet för “terroristerna”. När dockan föreställande Erdoğan hängdes upp framför Stockholms stadshus gick Kristersson i taket, och utvisningar av kurder till Turkiet genomfördes.
Beslut togs som sagt också om att “fördjupa samarbetet” mellan SÄPO och turkiska MIT.
Vi vet att turkiska agenter, ibland i form av “journalister” knutna till regimtrogna medier, började att intensivt bevaka manifestationer riktade mot regimen i Ankara. Och nu, i samband med gripandet av Joakim Medin, har det, förvisso inte alls överraskande, visat sig att den turkiska regimen också intresserat sig för vad svenska journalister skrivit.
Med tanke på beslutet om “fördjupat samarbete” finns det anledning att förmoda att svenska SÄPO inte betraktat de turkiska undersökningarna av svenska mediers rapportering och ställningstaganden som problematiska. Den fråga som nu måste ställas är i vad mån svenska SÄPO också varit sin turkiska kollega behjälpligt i granskandet av svenska medier och organisationer.
Joakim Medin har intervjuat företrädare för PYD, och han har skrivit en bok om bland annat trakasserierna mot kurder i Sverige. Han har uttryckt sympatier för PYD, en organisation som för inte så länge sedan också öppet hyllades av de svenska socialdemokraterna.
Har SÄPO inom ramen för sitt “fördjupade samarbete” med MIT diskuterat Joakim Medins arbete? Har man lämnat några informationer till MIT om Joakim Medin? Har man känt till den turkiska säkerhetstjänstens intresse för Medin?
Dessa frågor bör naturligtvis också ställas till den svenska regeringen.
