Söndag 7.7
Crac-möte hos Sergio. Sylvia och hennes två kamrater presenterade sitt förslag till bostadsområde i Cienfuegos. Det är inte speciellt bra, beroende på att förutsättningarna är väldigt svåra och tjejerna saknar erfarenhet, samtidigt som de är väldigt låsta vid traditionella stadsplanemönster.
Måndag 8.7
Premiär på “Minnen från underutvecklingens tid”, en kubansk långfilm baserad på boken med samma namn. Regissören heter Tomás Gutiérrez Alea. Det är han som gjort “En byråkrats död” också. Temat i “Minnen” är en borgares upplevelser och tankar, när han efter revolutionen ser hela sin familj ge sig av till Förenta Staterna, medan han själv stannar kvar på Kuba. Han lever kvar privilegierad, med pengar och sin stora lägenhet, äter, jagar flickor och iakttar. Jobbar inte, vill inte integrera sig, tror att man kan vara neutral observatör. Men naturligtvis misstar han sig. Det intressanta i filmen är kollisionen mellan hans idéer och verkligheten. För mig var den djävligt nyttig för den sticker hål på en del attityder vi borgare så lätt antar. Vi snackar om underutvecklade och jämför med oss själva så som varande “utvecklade”. Jag måste nog erkänna att mycket av den kritik filmen indirekt riktar mot den här killens lite överlägsna attityd, genom att ställa den mot den revolutionära verkligheten, träffar mig själv ganska hårt. Dessutom lärde jag mig en hel del om “kubanska attityder”. Filmen ökade mina möjligheter att förstå många saker. Den var också mycket rolig.
Efter premiären var det diskussion om filmen med deltagande av regissören, huvudrollsinnehavaren och bokens författare. Publiken var imponerad och undrade hur killarna hade kunnat göra en så bra film. De trodde att det berodde på att filmen behandlade sådant som de själva till en del upplevt, situationer och tankar som de kände igen, men som de kommit ifrån.
