Lördag 22.6
I kväll har det varit dans och ölservering på Malecon. En del av den förvandlades till en två kilometer lång festplats med orkestrar och ölkiosker utplacerade på lämpliga avstånd. Massor med folk satt på muren och halsade öl eller dansade och promenerade.
Söndag 23.6
Badade och solade bland en massa människor på en badklubb i Miramar. Egentligen är det alldeles för varmt i solen och vattnet ar ljummet och svalkar knappast. Jag läser en bok, Vivir en Candonga, av en kubansk författare, Ezequiel Vieta. Den handlar om en intellektuell, fjärilssamlare, som lever helt isolerad från verkligheten mitt under gerillakriget. Han har ingen chans att fatta vad det är fråga om och blir dödad i en flygraid.
På eftermiddagen var det Crac-möte igen hos Sergio. Han talade om hur man borde göra bostäder, enkelt och funktionellt, och sedan visade han några förslag som han och Selma hade gjort, som var precis motsatsen. Typiskt!
Måndag 24.6
Såg filmen Marat-Sade på nytt. De visade den på det kubanska filminstitutet Icaic:s filmstudio (Instituto de Arte y Industria Cinematográfica). Det var helt annorlunda att se den på Kuba, bland kubaner som upplever en revolution. Den var fortfarande bra men kändes inte lika angelägen som för ett år sedan. Orden och dialogen mellan Marat och Sade fick en annan betydelse här. Den var för europeisk, för instängd i den europeiska kulturen, fick ingen anknytning till verkligheten här. Även om de ofta visar bra filmer på filmstudion så är det inte vidare roligt att gå dit. Publiken utgörs ofta av den lilla “kulturelit” som finns här i Havanna. De träffas och skvallrar och visar sina nya europeiska kläder.
