Ett stort antal personer slöt upp på Fristadstorget på lördagen 26 maj i den manifestation som organiserats av “Förskoleupproret #pressat läge”. Kanske 500, kanske ännu fler, det är svårt att uppskatta exakt. Men det var den största mobiliseringen i Eskilstuna på mycket länge. Organisatörerna har gjort ett bra jobb. Många hade hörsammat uppmaningen att bära något i orange färg vilket gav en färgstark effekt.
En av initiativtagarna, Kicki Lindstrand, inledde och efter henne följde en lång rad vittnesmål om det just pressade läge som råder på förskolorna. För en person som undertecknad som hade barn på dagis på70-talet är det sorgligt att få bevittna vilka försämringar som årtiondena av nyliberal politik och försvagning av den offentliga sektorn lett till på på förskolorna. Skolminister Gustav Fridolin var på plats och fick ta emot en rejäl bunt. Tiotusentals namnunderskrifter som stöder “Förskoleupprorets” krav.
Han passade på att uttrycka ett tack till organisatörerna och de närvarande och hoppades på framgång för deras krav. Samtidigt kunde man ju inte låta bli att reflektera över det faktum att han är skolminister i den regering som inte lyckats åtgärda problemen. Visserligen är det den under åtta år regerande borgerligheten som bär huvudansvaret för att genom sina skattesänkningar, främst till de välbeställda, underminerat den offentliga sektorn, vård skola och omsorg. Men S och MP har ju inte utmanat dessa nyliberala kontrareformer. Den borgerliga politiken fortsätter.
De krav som fördes fram är givetvis ökad bemanning, mindre barngrupper och ökade resurser. Flera talare vittnade om sin frustration inför att inte kunna göra det dom ser behövs. Om att bara kunna göra det absolut akuta. I bland inte ens det, som när en av talarna frågade vad man gör när man är ensam med en stor grupp på gården och en behöver gå in och kissa. Låta den kissnödiga kissa på sej eller lämna en grupp småttingar obevakade?
Manifestationen var dock i sej hoppingivande. Det är länge sen 70-talets demonstrationer för bra daghem åt alla. “Ropen skalla-Daghem åt Alla” ljöd det på gatorna. Idag råder i stora delar av samhället uppgivenhet och passivitet. Desto mer positivt när ett gräsrotsinitiativ som “Förskoleupproret” tar fart. Låt det inte vara ett isolerat och snabbt slocknande bloss. Kampen måste fortsätta. För en bra förskola. Men också på andra områden. Mot försöken att försämra strejkrätten. För allmän amnesti för de nu skamligen jagade ensamkommande från Afghanistan. Mot den allt mer aggressiva militära upprustningen. Med mera, med mera.
Ett stort tack till organisatörerna av lördagens Förskolemanifestation. Hoppet om motstånd mot inhuman politik och kamp för ett mänskligare samhälle stärktes säkert hos många.
Peter Widén
Foto: Rene Forsman
