Jag lyssnade till “Ring P1” där en klok kvinna tog upp frågan om det eskalerande våldet i kriget Israel-Palestina. Om det hemska dödandet vi ser framför våra ögon. Och hon ställde den fråga som borde ställas oftare:
“Kunde Hamas ha gjort något annat för att hävda palestiniernas rätt, i stället för att mörda oskyldiga civila israeler?
Och kunde Israel ha svarat på annat sätt än att bomba och mörda oskyldiga civila palestinier i Gaza?”
Kvinnan som ställde frågorna hade inga svar. Men bara att dessa frågor ställs ger anledning att tänka efter. Är mera våld alltid det rätta svaret på våld? Är mera krig alltid rätta lösningen på krig?
Det blir bara en uppåtgående våldsspiral som inte leder till någon lösning på den långvariga och mycket komplicerade konflikten.
Man kan göra det enkelt genom att ta på sig skygglappar så att man allt mycket snävare, och människor som antingen “onda” eller “goda”.
Tidigare hörde jag en debatt, eller snarare en ordväxling, om samma konflikt. Det var Håkan Svenneling (V) och Joar Forssell (L). Båda utrikespolitiska talespersoner för respektive parti.
Det jag fastnade för var när Joar Forssell förklarade det hela med att “förföljelsen av judarna började för flera tusen år sedan”.
Betyder det att man har hållit på att förfölja hata varandra i tusentals år, och inte kommit längre än till dagens hämndaktioner där man bara skyller på varandra. Att det är den “andra sidan” som började.
En del tar till och med Gamla testamentet som belägg för att Israel, som då hette Kanaans land, det förlovade landet, utlovats av Gud till judarna. Att judarna därför har “första tjing” utifrån vad som skrevs i en sagobok för 3 000 år sedan.
Palestinierna kan, med viss rätt, hävda att förföljelsen och fördrivningen av dem började 1947 då FN beslutade om en fördelningsplan av dåvarande Palestina (se lästips och bifogad karta)
Sedan staten Israel bildades året därpå, 1948, har Israel “expanderat” bit för bit, och palestinierna har sett sitt land ockuperat av Israel i motsvarande utsträckning.
Just nu, i skuggan av vad som händer i Gaza, fortsätter fördrivningen av palestinier på Västbanken i ökande omfattning:
“Medan världens ögon riktas mot Ghaza fördrivs hundratals palestinier från sina hem på Västbanken av israeliska bosättare”, skriver Dagens Nyheter. (se lästips)
FN-beslutet måste sägas ha blivit ett stort misslyckande eftersom man inte tog “hänsyn till” att det bodde palestinier i det som då blev Israel.
Eller kan man säga att det började 1917 då Storbritannien erövrade området? (se lästips)
Eller började det redan för över 3 000 år sedan då Gud utlovade Kanaans land (Israel) till de förföljda judarna?
Frågan är nu – När ska det ta slut?
Ska man hela tiden hämnas gamla oförrätter kommer det aldrig att ta slut. Eller för att citera Mahatma Ghandi:
“Ett öga för ett öga slutar med att hela världen blir blind”
Det här sättet att tänka, att hämnas, gäller både i stort och i smått. Nu kapprustas det i hela världen. Alla rustar som besatta – men bara för att “försvara sig” – säger man. Blir världen säkrare om vi får ännu mera bomber?
Just som jag plitar ner de här raderna (26 okt) ser jag på min dataskärm; “USA ska få tillgång till svenska militärbaser”:
“Det är viktigt att vi har en stark amerikansk närvaro i norra Europa. Det är krigsavhållande och stabiliserande. Och det underlättar Nato:s möjligheter att försvara Baltikum och Finland”, säger försvarsminister Pål Jonson (M). (se lästips)
Om man för ett ögonblick skulle försöka se det hela med “ryska ögon”, utan att för den skull försvara Rysslands krig mot Ukraina, kan man fråga som om det med “ryska ögon” ses som “krigsavhållande och stabiliserande” med amerikanska baser i Sverige.
Jag skulle tro att Putin ser det som “provocerande” och som ytterligare ett hot att USA och Nato hela tiden flyttar fram sina positioner tätt inpå Rysslands gränser.
Visserligen matas vi med bilden av USA som “demokratins och frihetens försvarare” mot all världens ondska. Ungefär som Rambo.
Men jag läser att “USA har sedan staten grundades 1776 varit i krig hela tiden, utom under 11 år”.
Om den uppgiften stämmer, innebär det att USA under sina 247 år har varit i krig 236 år. (se lästips)
Visserligen krigar USA alltid självförsvar, även när man krigar på andra sidan jordklotet. Men visst får man sig en funderade – 236 av 247 år i krig. Bara 11 års erfarenhet av att inte vara i krig. Undrar hur man upplevde dessa 11 år?
Tänk vilket jävla liv det blev när dåvarande Sovjetunionen 1962 placerade ryska missiler på Kuba, bara några mil från USA:s gräns.
Det var ett hot, en provokation, mot USA – enligt USA. Smockan hängde i luften. USA hotade med krig. Det slutade med att de ryska missilerna monterades ner och kördes bort.
På tal om “öga för öga”, så kommer jag att tänka på Nelson Mandela. Efter 28 år i fängelse under apartheidregimens förtryck i Sydafrika och den fredliga övergången till demokrati, talade han aldrig om hämnd mot de vita förtryckarna.
Tvärtom, han valde försoning som vägen framåt genom inrättande av “Sannings- och Försoningskommissionen” som skulle kartlägga alla grymheter under apartheidregimens år.
Det “naturliga” skulle annars ha varit en grym hämnd från de svarta mot de vita förtryckarna.
Man kan säga att Nelson Mandela fortsatte i Mahatma Gandhis spår:
“Ett öga för ett öga slutar med att hela världen blir blind”.
Lästips:
- Israel-Palestina-konflikten – Wikipedia
- Brittiska Palestinamandatet – Wikipedia
- Israeliska bosättare fördriver palestinier på Västbanken – Dagens Nyheter, 22 oktober 2023
- USA och krigen – BEVARA ALLIANSFRIHETEN – 27 december 2020
- Försoning i stället för hämnd? – Sveriges Radio, 1 februari 2010
- Nytt avtal kan ge USA tillgång till svenska militärbaser – svt.se, 26 oktober 2023
- Nytt avtal ska ge USA tillgång till svenska militärbaser – Sveriges Radio, 1 november 2023
- Nytt försvarsavtal mellan Sverige och USA klubbas på torsdag (29 nov) – Sveriges Radio, 27 november 2023
Rolf Waltersson
