Han föddes i Stockholm och avled där. Asklund hade en tvillingbror som dog av undernäring. Arbetet i början var springschas, sedan arbetade han på bageri, vidare lagade han Remingtons skrivmaskiner, cyklade runt och bytte färgband på dessa. Asklund brukade säga att han blev författare för att han var arbetslös.
1929 debuterade Asklund med romanen Bara en början och medverkade samma år i Fem unga, en antologi med dikt och prosa av Josef Kellgren, Gustav Sandgren, Artur Lundkvist, Harry Martinson och han själv.
Asklund berömdes som en Stockholmsskildrare, i samma anda som Strindberg och Hjalmar Söderberg.
Han skrev självbiografiskt i böckerna om Manne: Manne, Röd skjorta, Mormon Boy, Yngling i spegel och Kvarteret Venus.
Trilogin Bröderna i Klara, Livsdyrkarna och Drakens gränd skildrar bohemernas liv i tidningskvarteren under 1930-talet.
Asklund var gift med Lis Asklund 1940-80. Henne som vi äldre kommer ihåg från radions Människor emellan där hon gav råd i samlevnad.
Så här berättar han i Brokigt sällskap från 1958 om Harry Martinson:
Vi hänfördes, tjusades, fascinerades av hans dikter – lika mycket som av den dämpade, litet hesa rösten, det uttrycksfulla minspelet, leendet som kom och gick över hans läppar och ögonens på en gång barnsligt öppna och vekt vädjande blickar. Lundkvist sade en gång senare: – Han läser ju så förbannat bra, så man vet inte om det är bra eller dåligt, det han skriver!”
Text & bild: Tommy “Bimman” Andersson
