Kastsystem förknippar vi oftast med Indien, där systemet bygger på (van)föreställningar om renhet och orenhet. Utöver de fyra kasterna finns det de kastlösa, de smutsiga, de förtryckta, de “oberörbara”, hackkycklingarna står längst ner i rangordningen.
De “rena” får inte blanda sig med de “smutsiga”.
Här i Sverige har vi också grupper som står “lägst i rangordningen”. Vi har kallat dem tattare, resandefolket, zigenare, skojare, tavringar, knävlingar eller dinglare. Den officiellt vedertagna benämningen är numera romer.
Ända sedan de kom till Sverige i början av 1500-talet har de mötts av förföljelse, trakasserier och diskriminering. De ansågs som ett “lösdrivande, lättjefullt och onyttigt folk”. Under 1500-1600-talen utfärdades lagar riktade mot “tattare och zigenare”.
Vid riksdagen 1617 beslutades att landets alla “tattare och zigenare” skulle utvisas.
Den hårdaste lagen kom 1637. I den stod att alla män skulle hängas och alla kvinnor och barn skulle utvisas inom några månader. Trots sin grymma ton blev denna “zigenarstadga” inte särskilt uppföljd.
Även kyrkan såg tattare som “ett problem” och vägrade både döpa och begrava dem.
Trots sitt ringa antal ansågs romerna utgöra ett hot mot den rådande samhällsordningen och den “rena ariska rasen”. Då rasbiologiska institutet under 1930-talet började mäta skallar och peka ut de raser som hotade det rena och ariska hamnade romerna i skottgluggen.
Den ariska renheten måste skyddas från rasblandning. Hotet ansågs komma från romer, samer, judar, finnar och andra avvikande minoriteter.
Under de dryga 40 år som vi hade steriliseringslagen i Sverige, 1934-1976, “finns det mycket som tyder på att den romska gruppen var särskilt utsatt för sterilisering”, skriver SO-rummet.
Det kan påpekas att detta hände i Sverige samtidigt som man i nazitysklande 1935 antog Nürnberglagarna – raslagar där romer skall fråntas sina medborgerliga rättigheter. Rasforskare hade kommit fram till att “romer var av naturen socialt mindervärdiga”.
Samtidigt som romerna var förföljda och diskriminerade, sågs de som skickliga hantverkare. Det “funnos taskspelare, eqvilibrister och konstmakare av allehanda slag”. Genom lösdrivarlagen kunde romer också tvångsrekryterades till armén där de av befälen fick gott omdöme, för de “voro äfven de mest intelligenta”.
Idag finns det cirka 20 000 romer i Sverige. 2014 presenterades den vitbok “om övergrepp mot Sveriges romer”. Vitboken redogör för hur svenska staten under 1900-talet bedrivit rasbiologi och bidragit till diskriminering, spridande av myter och stereotyper. Romerna är idag en av de erkända minoritetsgrupperna i Sverige.
Många romer har valt att inte berätta öppet om sin bakgrund. “Håller man tyst slipper man glåpord”, skriver Thom Lundberg, född 1978, i sin debutroman “För var sorg och smärta”. Thom Lundberg har själv romskt ursprung.
I “Dinglarens väg. Vorsnos Drom. De ofrivilligt åsidosatta”, från 2015, skriver författarna och etnologerna Ann Hellman och Britt-Inger Hedström Lundqvist om resandefolkets historia och några resandes livsberättelser. Britt-Inger Hedström Lundqvist har själv romsk bakgrund.
Bland de mest kända romerna i Sverige är nog Katarina Taikon (1932-1995) och Hans Caldaras som i både texter och sånger gjort sig till tolkar för romernas situation. Båda har också stått som förgrundskämpar för romernas mänskliga rättigheter.
En av våra minst kända romer är den på sin tid Sveriges största dragspelare, Calle Jularbo. Han föddes som Karl Karlsson och levde 1893-1966.
“Tattarungen som blev dragspelskungen” var rubriken i Expressen 5 dec 2013.
I sin barndom fick han och hans familj höra “tattare” och andra glåpord på grund av sina romska rötter.
Resandefolket liv har också romantiserats på ett förljuget sätt. Man beskriver det fria livet, de rastlösa vagabonderna. De som spelar, sjunger och dansar runt lägerelden under den stjärnklara natten.
“Fri som en fågel”, som luffaren Paradis-Oskar sjunger i i Astrid Lindgrens “Rasmus på luffen”.
I filmen “Singoalla” från 1949 ges ett “romantiserande utanförskap”.
“Du svarte zigenare, kom spela din sång,
i kväll vill jag glömma allt, som var en gång.
Du svarte zigenare, du lägger sordin,
på smärtan i själen med din violin.
Låt stråken sjunga om vad själv du drömt,
om alla minnen som, i den du gömt.
Du svarte zigenare kom spela en stund,
och hjälp mig att glömma för en kort sekund”
Otaliga är de som sjungit in denna sång på gramofonskiva. Sven-Olof Sandberg, Johnny Bode, Thory Bernhard, Ulla Billquist, Åke Söhr, för att nämna några i den långa raden.
“Tattarblod” från 1954 är en mera dramatiserad berättelse om det unga lantarbetarparet som visar sig ha ett “mörkt” förflutet då det avslöjas att David är son till “tattaren Mördar-Frasse”.
En av världens kanske mest kända rom var filmskaparen och skådespelaren Charlie Chaplin. Hans dråpligt satiriska film “Diktatorn”, där han häcklar Hitler och Mussolini, var förbjuden i Sverige fram till 1942. Först när Hitlers “krigslycka” vände blev filmen tillåten för visning i vårt land.
När Chapling fick frågan vilken ras han tillhörde, svarade han: “Jag är människa”.
Ordet rom betyder människa.
PS.
Till sist en lite reflektion angånde debatten om de romska tiggarna och att kommun efter kommun inför tiggeriförbud mot dessa “störande inslag i stadbilden”.
Jag är ganska övertygad om att tongångarna varit annorlunda om det i stället varit fattiga svenskar som satt utanför butikerna med sina pappmuggar.
Kan det vara så att vi ännu inte har gjort upp med de rasbiologiska idéerna, alla myter och alla fördomar?. Att ränderna fortfarande sitter kvar?
Text och foto:
Rolf Waltersson
