Söndagen den 29/10 avled efter en tids sjukdom Börje Ringdahl. Han skulle i november ha fyllt 86 år.
Börje var född och uppvuxen på Gotland och gick som ung till sjöss. Efter några år av färder på världshaven bosatte han sig i Stockholm, där han tog anställning som chaufför i Lokrantz skeppshandel, belägen vid Skeppsbron i Stockholm.
Vuxenstudier ledde till en lärarutbildning och 1973 fick Börje en anställning som speciallärare på Gökstensskolan i Torshälla.
Börje jobbade med elever som kunde vara lite “oroliga”, ibland sådana som vi skulle kunna kalla “busfrön”. Andra hade problem av det ena eller andra slaget.
Otaliga är vittnesbörden om hur omtyckt Börje var av sina elever. Han såg dem som individer, personligheter och medmänniskor. Han blev för många elever en klippa och en trygghet i en tillvaro som ibland kunde vara stökig och problemfylld. Börje stod så att säga på deras sida.
För en del av eleverna saknade säkert inte heller Börjes rent fysiska uppenbarelse betydelse. Sedan ungdomen och långt upp i åren ägnade han sig åt styrketräning, och i Eskilstuna deltog han aktivt i kraftsportklubben ASK:s föreningsverksamhet.
Börje var också en passionerad cyklare. Det handlade om cykeln som transportmedel; om de dagliga färderna till och från jobbet i Torshälla och under semestrarna om långa turer med tält och diger packning.
En sommar cyklade han och några kollegor med en stor grupp elever sträckan Kiruna-Ystad.
Ytterligare en passion var läsning. Bokhyllorna i Börjes lägenhet i Myrtorp var många och välfyllda. Det handlade mest om högklassig skönlitteratur, men förstås även om politisk litteratur.
Börje stod politiskt stadigt och med självklarhet till vänster. 1977 gick han med Vänsterpartiet Kommunisterna (vpk), partiet som numera heter Vänsterpartiet. Åren 1982-1988 representerade han partiet som ledamot i Eskilstuna kommunfullmäktige. Fullmäktige hade då 79 ledamöter, och vpk 4. Det var inte helt ovanligt att omröstningarna utföll med röstetalen 75-4. Att vpk och socialdemokraterna gjorde gemensam sak mot de borgerliga var också vanligt, men (S) hade på den tiden egen majoritet och vpk erbjöds inte ens en enda plats i någon enda av kommunens nämnder.
Börjes politiska engagemang inskränkte sig inte till deltagandet i fullmäktige. Han var en flitig och regelbunden försäljare av partiets tidning Ny Dag, i bostadsområden och på stan. Och vid Första-Maj-demonstrationerna var han förstås självklar som fanbärare. Börje var också en flitig och uppskattad insändarskribent i ortspressen. Inom partiet uppskattades han mycket för sin noggrannhet och pålitlighet. Egenskaper som säkert också låg bakom den uppskattning som hans elever hyste för honom. Man kunde alltid räkna med Börje.
Socialdemokratins stadiga kurs högerut från efter mordet på Olof Palme var något som smärtade Börje. Trots all kritik han hade mot detta parti hade han ändå sett det som en bundsförvant i striden mot den öppna borgerligheten.
Socialdemokratins accepterande av privatiseringar, den offentliga sektorns kräftgång och den nyliberala marknadslekstugan såg han som en djupt tragisk utveckling. För att inte tala om anpassningen till NATO, som slutade med att den socialdemokratiska ledningen kuppade fram ett positivt partitagande för medlemskap i den USA-styrda militäralliansen.
Börje var under hela sitt vuxna liv en djupt övertygad internationalist och antimilitarist. Svenska Freds brutna gevär var det märke som fanns fäst på baskern som under alla år var hans “standardhuvudbonad”.
Med bekymmer såg han också på förändringen av Vänsterpartiet. Den nuvarande partiledningens positiva hållning till att vräka in mängder av miljarder i den kommande svenska NATO-krigsmakten och det militärindustriella komplexet såg Börje som ett uttryck för en djupt sorglig utveckling.
Börjes var inte längre medlem, men fortsatte att i valen rösta på sitt gamla parti. Och han deltog förstås alltid i Vänsterpartiets Första-Maj-demonstrationer.
Under sina sista år såg han som hoppingivande Greta Thunberg och den ungdomliga rörelsen för miljön och klimatet.
Lokalt uppmuntrade och stödde han startandet av eFOLKET, som han såg som en värdefull röd-grön och antimilitaristisk vänsterröst i Eskilstuna.
En dotter och en syster, båda bosatta på Gotland, är närmast sörjande släktingar. I Eskilstuna, Linköping, Visby, Stockholm och runt om i landet är vi många som nu delar deras sorg över Börjes bortgång. Vi kommer att sakna honom. Minnas honom kommer vi alla att göra med värme.
