Från “tärande” till “närande”. Från monsterlarv till vacker trollslända
I dessa coronatider läser vi dagligen om alla som arbetar inom vården. Det är läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och alla andra som sliter långa arbetspass för att vårda de som drabbats av sjukdomen covid-19.
De inte bara sliter långa och hårda arbetspass. De riskerar själva att bli drabbade, och i den yttersta förlängningen offrar de livet för att rädda virussmittade patienter.
De sliter inom landstingens sjukvård som är en del av vår offentliga sektor. Nu hyllas de av alla, från vänster till höger.
Men det är inte länge sedan de som arbetade inom den offentliga sektorn fick stämpeln att vara “tärande”.
Det var då de som arbetade inom den offentliga sektorn kallades “tärande” och privatanställda för “närande”.
Begreppet lanserades av Bo Södersten, professor i nationalekonomi och dessutom socialdemokrat, som under 1990-talet lanserade detta förnedrande och vanvettiga resonemang.
Tanken byggde på att det är den privata sektorn som “skapar” resurser. Resurser som sedan “förbrukas” av den offentliga sektorn.
Den som bygger en bil i den privatägda bilfabriken “skapar” värde och är “närande”, medan den som gipsar ett benbrott på det landstingsägda sjukhuset “förbrukar” värde och är “tärande”.
Det här var en tanke som SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen), numera Svenskt Näringsliv, hakade på.
Hakade på gjorde även den vulgära marknadsliberalismen som har som religion att allt som privatiseras per automatik blir bättre, billigare och effektivare.
Om man tänker sig att alla som arbetar inom den offentliga sektorn, lärare, läkare och annan sjukvårdpersonal, hemtjänstpersonal, personal på kommunala äldreboenden och så vidare, ses som “tärande”.
Sedan privatiseras den offentliga verksamheten. Betyder det att sjuksköterskan som ena dagen arbetar inom landstingets sjukhus är “närande”. Och nästa dag när sjukhuset sålts ut och blivit privat, så är hon helt plötsligt “närande”. Hon är “närande” trots att hon går till samman sjukhus, har samma jobb, har samma arbetskamrater och vårdar samma patienter.
Samma när det till exempel gäller dagis. Privata dagis är “närande”. Offentliga dagis är “tärande”
Läraren på den kommunala skolan är “tärande”. Läraren på den privata skolan är “närande”.
Hur går denna fantastiska metamorfos egentligen till? Vad är det som händer från ena dagen till den andra?
Ungefär som den monsterlika trollsländelarven som lever i dybotten under flera år. Sedan, plötsligt en dag, genomgår den en metamorfos. Den ändrar skepnad och blir en vacker, skimrande och färggrann trollslända.
Idag är det inte många som förfäktar denna nyliberala tankevurpa. Just nu är det en enad kör som hyllar hjältarna inom den offentliga sektorn.
Begreppen “närande” och “tärande” är ute ur den dagsaktuella debatten. Men innerst inne sitter dessa begrepp kvar i ryggmärgen hos många. Det är det privata som skapar alla värden. Värden som sedan förbrukas av en glupsk offentlig sektor.
Rolf Waltersson
