Jag köpte mig en förpackning nyponsoppa, som är både gott och nyttigt och innehåller C-vitamin. Till nyponsoppa passar det att bryta sönder skorpor i bitar så att man också får lite att knapra på.
Jag stod i valet och kvalet mellan två olika märken av kardemummaskorpor. Den ena sorten var från Katarinas Hembageri och “bakade på farmors vis”. Den andra var Coops Kardemummaskorpor som inte bakats av farmor. Eftersom jag inte kunde bestämma mig köpte jag båda. “Farmors skorpor” var dyrare, 350 gram för 36.50 mot Coops skorpor, 25,95 för 400 gram.
När jag senare samma dag åker till markan i Strömsholm för att fika och läsa några dagstidningar ser jag att där finns också skorpor på “menyn”. Men i ett helt annat prisläge. Där koster en enda skorpa 18 kronor. Visserligen en saffransskorpa, men ändå, 18 spänn, rena ockerpriset för en torkad brödbit kan man tycka.
Men så kom jag att tänka på mina två skorppåsar jag köpte tidigare samma dag. Bara som en “spaning” köpte jag mig en 18-kronorsskorpa. Som grävande “journalist” måste man veta vad man skriver om, vilket man inte alltid gör.
När jag kommer hem tar jag och räknar antalet skorpor i mina påsar. Lustigt nog, av en tillfällighet var det 28 skorpor i vardera påse. En matematisk beräkning visar att min påse med de något dyrare skorporna som farmor bakat kostade 1 krona och 30 öre per styck. Skorporna i den andra påsen betingade ett styckepris på 93 öre.
Visserligen är saffransskorpan för 18 kronor snäppet större och en aning “bastantare” än de andra skorporna. Men ändå, 18 spänn för en ynka skorpa.
Nu hör det till saken att den gyllengula saffransskorpan för 18 kronor hetter biscotti, vilket är det italienska namnet för skorpa, eller kex.
Misstänksam som jag är fundera jag på om ett fräsiga och trendigare namn innebär att folk blir så till sig att de betalar skjortan för att visa att de “hänger med” i utvecklingen.
Ungefär som det trendigare namnet på pastej, till exempel leverpastej,som heter paté på franska. Är man gourmet som kan det där med mat och kultur ska det vara paté.
På tal om namn på saker och ting. För att antal år sedan var jag och min sambo på en föreställning med Fredrik Lindström, komiker, författare, språkforskare med mera. Just nu aktuell som domare i “På spåret” i SVT.
I föreställningen berättade han just om detta mad namnbyten. Han berättade att tidigare odlades det senapskål (Erula vesicaria) i Sverige. Men senapskålen föll mer eller mindre i glömska. “Ingen jävel ville köpa senapskål”, som ha sa. Men via mattrender från Italien blev senapskål åter inne. Då under namnet ruccola, eller rucola. När senapskål nu säljs under namnet ruccola har det blivit en måste på pizza, sallader och i andra maträtter.
Där ser man ordets magiska kraft.
Jag kom att tänka på Fredrik Lindströms föreställning och att senapskålen blev en storsäljare under det italienska namnet rucola.
För att fullfölja min spaning åkte jag till tre stora matbutiker i Eskilstuna. Inte i någon av dem hittade jag senapskål. Däremot rucola, med ett c, som som betingade ett pris på 19,95 för 70 gram, vilket ger ett kilopris på 285 kronor. Vad kilopriset legat på om det varit senapskål lär jag aldrig få veta.
“Carl von Linné hade koll på senapskål. Han var den förste som beskrev den i naturen. Senapskålen odlades förr i Sverige men föll i glömska ända fram tills någon kom på att byta namn på den. I början av 1990-talet blev den rucola och superinne igen”, skriver tidningen Land.
Lästips:
- 11 grönsaker och bär som bytt namn — och blivit trendigare – Land.se, 3 maj 2017.
Rolf Waltersson
