eFOLKET uppmanar: Helhjärtat stöd till hamnarbetarna!

Hamnarna – vad gäller konflikten?

Kampen mellan Svenska Hamnarbetarförbundet och arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar går nu in i ett avgörande skede. Utgången av kampen är av största vikt för alla arbetare i landet!

För många är dock konfliktens orsaker oklara.

Dels har det att göra med den mot hamnarbetarna fientliga propagandan från landets centrala kapitalistsammanslutningen Svenskt Näringsliv, dess medlem Sveriges Hamnar, regeringsrepresentanter och beklagligt nog även från ledande representanter för en del LO-förbund.

Och dels har det att göra med att när konflikten beskrivs i media så sker det med komplicerade juridiska termer som ofta blir svårbegripliga. Och med betoning på annat än de väsentliga huvudfrågorna.

eFOLKET ska nedan försöka att ge våra läsare de avgörande grunderna i den pågående klasskonflikten:

Svenska Hamnarbetarförbundet bildades 1972 efter en brytning med Transportarbetareförbundet. Transport styrdes vid den tiden med järnhand av sin ordförande Hans Ericsson. Han blev något av sinnebilden för den inskränkte och egocentriske pampen. Allmänt gick han under öknamnet “Hoffa”. Han avslutade sin karriär med att turnera med en täckorganisation för den Palme-hatande organisationen EAP. Turnén gick ut på att propagera för kärnkraftsutbyggnad. 1979 bildade han Nya Partiet tillsammans med andra före detta socialdemokraterna. 1980 uteslöts han ur Transport.

Hans Ericsson krävde att hamnarbetarna skulle upplösa sina egna avdelningar inom Transport, och uppgå i storavdelningar tillsammans med andra transportanslutna yrkesgrupper. Hamnarbetarna fruktade att i så fall skulle grunden för deras medlemsdemokrati försvinna, och ersättas med ett byråkratiskt ombudsmannastyre där hamnarbetarnas frågor skulle riskera att hamna i skuggan.

Hamnarbetarförbundet har hela tiden sedan bildandet 1972 stått utanför LO, och har hela tiden kämpat för att få teckna egna kollektivavtal. I många hamnar organiserar Hamnarbetarförbundet majoriteten av hamnarbetarna. Ändå är det Transportarbetareförbundet som sluter avtalen. Hamnarbetarförbundet har dock lyckats får rätt att ha skyddsombud och förhandla vid lokala problem på arbetsplatsen . Från i april 2018 har de fråntagits dessa rättigheter av arbetsgivarna inom Sveriges Hamnar.

I dag erbjuds Hamnarbetarförbundet att få ett centralt så kallat hängavtal. Det betyder att Hamnarbetarförbundet skriver under samma centrala avtal som råder mellan “Sveriges Hamnar” och Transportarbetareförbundet.

Hamnarbetarförbundet accepterar att skriva hängavtal. Men vad gäller då dagens konflikt?

Jo, Sveriges Hamnar och denna organisations medlemsföretag kräver att Hamnarbetarförbundet också skriver under på att när det gäller lokala avtal det enbart är Transport som representerar arbetarna i hamnen. Även i de hamnar där Hamnarbetarna organiserar majoriteten!

Dessa krav från arbetsköparna ingår i ett av medlingsbuden. Hamnarbetarna säger sej vara beredda att acceptera detta medlingsbud förutom två meningar och ytterligare tre ord. Dessa meningar handlar just om det vi nämnt ovan: rätten att företräda sina medlemmar lokalt och avtalstidens längd. En mening som Hamnarbetarförbundet finner oacceptabel lyder:

Rätten och skyldigheten att ingå i förhandlingar om lokala avtal tillkommer enbart parterna i förstahandsavtalet.” (Med förstahandsavtal menas i det här fallet avtalet mellan Sveriges Hamnar och Transportarbetarförbundet.)

Det handlar alltså om elementära fackliga rättigheter som i detta fall ska förnekas en fackförening.

Och som om inte detta räcker förbereds nu också en lag! Om inte Hamnarbetarförbundet kan tvingas på knä med lockouter och trakasserier ska de tvingas med lag. En lag som inte bara slår mot hamnarbetarna utan mot alla löntagare.

Låt oss citera vad frilansjournalisten Mikael Nyberg skriver i en debattartikel på Aftonbladets kultursida 3 februari 2019:

– Hamnkonflikten är ett led i en kampanj för inskränkt strejkrätt – med de fackliga centralorganisationernas goda minne.
Svenskt Näringsliv kräver att regeringen påskyndar en beställd inskränkning av strejkrätten.

Vad säger de fackliga centralorganisationerna?

De ansluter sig till kravet.

LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv välkomnar gemensamt regeringens förslag. Med ett tillägg: “… det är mycket viktigt att de nya reglerna träder i kraft så snart som möjligt.” Redan 1 juli ska en utvidgad fredsplikt lamslå fackliga organisationers möjligheter att försvara sina medlemmars intressen och tillkämpa sig kollektivavtal, när företag valt att knyta en annan facklig part till sig.

Peter Jeppsson, Svenskt Näringslivs vice vd hänvisar till hamnkonflikten när han säger:  – Att Hamnarbetarförbundet nu återigen går ut i konflikt, trots att de har blivit erbjudna det de har begärt, gör det allt mer angeläget att få den nya lagstiftningen på plats så snart som möjligt.

Peter Jeppsson har betalt – bra betalt – för att prata skit.

Så här ligger det till: Hamnarbetarna i Sverige har två skilda fackföreningar – LO-förbundet Transport och det fristående Hamnarbetarförbundet. Sveriges Hamnar har ett riksavtal med Transport, men lokalt har Hamnarbetarförbundet i decennier gjort överenskommelser om arbetstider, bemanning och annat. Skyddsombuden har fått göra sitt jobb, och förtroendevalda har haft tid för sina uppdrag.

Ofta har förbundet lokalt samarbetat med Transport.

Hamnarbetarförbundet har en utvecklad inre demokrati. Medlemmarna röstar i frågor som berör dem.

För motparten är det ett oskick. 2009 privatiserade socialdemokraterna och de borgerliga i Göteborg stadens hamn. APM Terminals, en del av danska storkoncernen Maersk, tog över. Företaget föresatte sig att ersätta fast anställda med bemanningspersonal, försämra arbetsvillkoren och knäcka Hamnarbetarförbundet.

APM Terminals vägrar att erkänna förbundet som motpart, och Sveriges Hamnar har följt efter. Över hundra skyddsombud kan inte längre göra sitt jobb, fackliga företrädare får inte företräda sina medlemmar i förhandlingar och från sina lokaler i hamnarna är de utestängda.

Därför genomför Hamnarbetarförbundet en serie två timmar långa punktstrejker. Sveriges hamnar svarar med upp till 18 timmar långa lockouter – och larmar över följderna av konflikten.

Hamnarbetarna kräver fackliga rättigheter och ett kollektivavtal med samma villkor som Transports.

Avtal kan ni få, svarar Sveriges Hamnar, men rättigheterna är en annan sak. Hamnarbetarförbundet ska frånsäga sig rätten att förhandla lokalt och att gå till Arbetsdomstolen när motparten bryter mot gällande avtal.

Peter Jeppsson kallar kapitulationsvillkoren ett erbjudande.

Lagförslaget bäddar för “avtalsshopping”!

Varför vill arbetsköparna ha denna konflikt? Varför har de lobbat fram lagförslaget? Varför har regering och fackliga centralorganisationer ställt upp bakom lagförslaget?

När det gäller Hamnarbetarförbundet så skiljer sej denna organisation från de flesta andra fackliga sammanslutningar genom en mycket bättre medlemsdemokrati och aktivitet. Kapitalisterna och deras arbetsgivarorganisationer gillar inte det. De vill ha svaga fackföreningar. Byråkraterna i de fackliga centralorganisationerna och förbunden ser också med misstro på medlemsaktivitet. Och de gillar inte organisationer som de inte har kontroll över.

Kan Hamnarbetarförbundet kämpas ned i den pågående konflikten och kan lagförslaget gå igenom öppnas också dörren för “avtalsshopping” . En arbetsköpare väljer helt enkelt att sluta avtal med den fackförening som är beredd att acceptera de största eftergifterna. På sikt kan vi få så kallade “gula” fackföreningar, alltså fackliga organisationer som i realiteten är kontrollerade av arbetsköparna.

Som varje anständigt tänkande människa inser är det av yttersta vikt att Hamnarbetarförbundet får allt tänkbart stöd i den pågående konflikten och att den planerade antifackliga lagstiftningen stoppas.. Den av Svenskt Näringsliv och Sveriges Hamnar framprovocerade konflikten, liksom regeringens planerade lagförslag, innebär att kapitalet trappar upp sin offensiv mot alla arbetare och alla löntagare. Varje motstånd mot deras diktatur på arbetsplatserna måste bekämpas. Den liberala svenska regeringen (och naturligtvis också den konservativa oppositionen) sluter upp i angreppet på arbetarklassen och löntagarna. De fackliga centralorganisationernas stöd till den antifackliga lagstiftningen är en ren bankruttförklaring.

Därför: ALLT STÖD TILL HAMNARBETARNA!

Stöd Hamnarbetarna genom ett bidrag!

Swish: 123 132 1959

bg: 177 – 9750

Liknande artiklar: