När jag sista fyrtiotalsåren gick i tredje och fjärde klass hade jag en lärare som slog in vett i våra skallar på ett effektivt sätt. Hade man vid rättskrivning använt e och ä fel, huvudverk, lärovärk, satte han sig på bänklocket, skruvade sina tummar och pekfingrar vid öronen i felstavarns hår, lyfte honom från bänken och sa: All värk som känns så här stavas med ä. Så tryckte han ner felstavarn, upprepade proceduren och sa: Och all värk som inte känns så här stavas med e. Jag har inte stavat fel på e och ä sen dess.
Jag är inte säker på att metoden skulle gå hem idag, pedagogiskt sett, men mer än en gång behövde han aldrig lyfta någon. Det var inte enda metoden i hans undervisning som var kontroversiell. Men han lärde oss en massa också, som hyfs och hur man förhåller sig till andra som man dagligen måste nötas mot även om man inte trivs tillsammans. Av alla som stod i katedern under de åtta år jag gick i skola är han den ende jag minns med värme. Livsvisdomen han delade med sig av har räckt resten av livet.
Jag får honom i minnet samma dag som Pisaundersökningen kablas ut till media, politiker tar åt sig äran, skolfolk talar om trendbrott. Jag fäster mig vid det som göms under begreppet socioekonomiskt svaga och starka hem. Förr sa man fattiga och rika. De femton senaste åren har Sverige halkat efter, skolan har blivit sämre på att kompensera det som i undersökningen kallas social likvärdighet. Med andra ord, klyftorna har ökat i landet. Liberalen som själv haft ansvar under åtta år försöker göra det till en invandrarfråga. Det är enklast så, då behöver han inte trassla in sig i frågor om det fria skolvalet och friskolornas övervinster. Andra säger att den ökade andelen elever med utländsk bakgrund har haft en liten negativ effekt på resultatet. Håller man sig till dem finns andra orsaker varför klassklyftorna ökat.
Då hamnar vi i en gammal sanning, att man aldrig kan vara tillräckligt noga vid valet av föräldrar.
Föräldrars utbildning och studievana, var du växer upp och vilken skola de placerar dig i betyder mer idag än för femton år sen. Sorteringen börjar tidigt, därför tar de med ekonomiska resurser till brösttoner så fort röster höjs för inskränkningar av det fria skolvalet och om friskolornas övervinster.
Under åren jag nämnde inledningsvis skickade burgna föräldrar sina barn till skolor där de kunde erövra sina vita mössor, men då fick de betala terminsavgifter för dem. Nu är det gratis, och skolor som erbjuder eleverna höga betyg hämtar hem sina övervinster. De som undersökningen benämner som socioekonomiskt svaga är med och betalar sorteringsskolornas övervinster. Inte undra på att röststarka skriker, när de fått andra att betala för sig.
Sen läraren lärde oss skilja på användningen av e och ä har skolan gått runt ett helt varv. Nu har den kommit tillbaka till samma ställe.
Socialdemokraternas starka samhälle byggde upp en kuliss om jämlikhet som var lätt att riva ner och ingenting betydde när det kom till skapt läge. Frågan är om de själva vill tillbaka. Lyssnar man till ett ledargarnityr som inte vill uttala orden demokratisk socialism är det tveksamt.
Vill socialdemokraterna behålla trovärdigheten är det dags att plocka fram den gamla valaffischen från 1948.
Håkan Boström