Alla ni människor
som betytt så mycket för mig
som har framträtt där på livets scen
några av er med vitsminkade ansikten
leende ovanpå den djupaste sorg
andra med sällsynt förmåga
att tyda manuskriptet
några av er med bortvända ansikten
hukande i kulisserna.
Jag saknar er och vill träffa er igen
särskilt ni som var stand-ins
och aldrig fick uppträda
ni som var sufflörer och scenbyggare
gjorde det största intrycket på mig
som jag förvarade i min popcornpåse
svettigt kramande av rädsla för explosion
jag vill hinna träffa er igen
innan ridån går ner.
—Lena Staaf
