Många talar sig hesa för de sjuka, arbetslösa och pensionärer. Man ger sken av att värna om just dessa grupper. Men i nästa andetag hävdar man att vi inte har råd att rätta till orättvisan i att sjuka, arbetslösa och pensionärer betalar mera i skatt än löntagare.
Visserligen händer det sig att en och annan inom politiken tillåter sig ibland till att lova rätta till orättvisorna så fort vi hitta ett sätt att finansiera en skattesänkning för de berörda grupperna. För det är naturligtvis otänkbart att vi som arbetar skulle dela med oss och betala lite mera. Men hör och häpna – plötsligt kom det en farsot, som drabbar även de välbeställda, löntagare och kapitalägare, Covid-19 och utan vidare så visar det sig att vi har enorma resurser till vårt förfogande för att stödja näringslivet och löntagarna.
Långtifrån alla men politiker med rättvise patos, oftast vänster folk, talar sig varma om jämlikhet och om allas lika värde men uppenbarligen för döva öron eftersom vi fortsätter att diskriminera dessa grupper i samhället. Att inte säkerställa sjuka, arbetslösa och pensionärer den ekonomiska grundtryggheten är högst orättfärdigt och vittnar om en människosyn som inte bådar gott.
I likhet med diskriminering till följd av hudfärg, ursprung, religiös övertygelse, sexuell läggning eller socioekonomisk belägenhet är även denna ekonomiska diskriminering som riktas mot vissa grupper i vårt samhälle förödande .
Tillsammans skulle vi kunna förändra tillvaron och skapa en hållbar förändring mot en rättvis värld. Tillsammans skulle vi kunna kämpar för alla människors rätt till ett värdigt liv. Kom inte och säg att vi inte har råd. Uppenbarligen kan vi agerar snabbt och bestämt i katastrofer och trolla fram resurser så om viljan finns och vi menar vad vi säger så kan vi även få rätsida på våra socialförsäkringar och pensionssystemet. Lite verkstad istället för snack vore på sin plats kan man tycka.
Kari Parman (S)
Gnosjö
