Ett samhälle som inte förmår ta hand om sin åldrande befolkning, en befolkning som lagt grunden och bidragit till att bygga upp välfärden, lever definitivt inte upp till de krav som måste kunna ställas på alla anständiga samhällen.
I Norge är lägsta pensionen dubbelt så hög som i Sverige och pensionärer i våra övriga nordiska grannländer har betydligt högre pensioner i förhållande till sin slutlön än vad vi har i Sverige.
Ojämlikheten och klassklyftorna i det svenska samhället har under de senaste 30 åren ökat lavinartat vilket även gäller pensioner. Alla svenska pensionärer har därmed inte dåliga pensioner men att Sverige, ett av världens rikaste länder, har så låg garantipension att stora grupper av pensionärer, efter ett långt arbetsliv, har det tufft är upprörande och oacceptabelt.
De flesta politiska partier i Sverige har äntligen kommit till insikt om att något måste göras och inför det kommande valet bjuds det friskt från både höger och vänster. Alla säger sig vilja höja pensionerna. Det man däremot inte säger är att genom en höjning av pensionsåldern är det pensionärerna själva som betalar höjningen.
En försvagad fackföreningsrörelse liksom enfald och girighet av småborgerlig karaktär är säkerligen några bidragande orsaker men även bristande solidaritet och avsaknad av medkänsla för våra äldre. Oaktat är det helt obegripligt och oacceptabelt att det inte avsätts tillräckligt med pengar till anständiga pensioner när effektiviteten i det svenska näringslivet ökat samtidigt som löneandelen sjunkit och lönsamheten blivit bättre under de senaste decennierna.
Kari Parman (S)
Gnosjö
