Författaren till detta debattinlägg, Peter Widén, menar att det finns anledning till stark upprördhet inför hur högern, också i Sverige, förhåller sig till hoten mot klimatet och miljön.
I de stora debatterna som nu avslutat valrörelsen står en sak klar: Högerblocket har inte för avsikt att lyfta ett finger för att bekämpa klimatkatastrofen. Inte ett finger!
Satsa på kärnkraften är ett mantra de upprepar. För det första skulle en kärnkraftsutbyggnad inte hinnas med inom den tid som vi har att agera. Det är de förnyelsebara energikällorna som snabbt kan byggas ut, inte de plutoniumproducerande kärnkraftverken.
Men det nationalistiskt-konservativa-liberala blocket har elektrifiering som enda svar. Fossila bränslen ska ersättas med el. Inget annat har de att komma med.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen: det är bra att ersätta bensin och diesel med el men vi måste få ner antalet fordon och lägga om transportsystemen. Privatbilism måste minimeras och ersättas med kollektiva lösningar. Men borgarnas dröm är att fortsätta samma livsstil med el som ersättare. Det stod fullkomligt klart i de sista partiledardebatterna. En lika stor elbilsflotta som vi idag har bensinbilsflotta kommer att leda till enorm rovdrift på mineraler till batterier och fortsatt ohållbar utvinning av metaller och annan råmaterial.
SD är naturligtvis mest extrema i sitt förnekande av att vi behöver göra något över huvud taget.
Åkesson kallar de av motståndarblocket föreslagna åtgärderna för “självplågeri” . Det enda vi i Sverige ska göra enligt Åkesson är att “utveckla teknik”. Återigen samma dröm om att vi ska kunna fortsätta samma ohållbara livsföring, samma lyxkonsumtion för överklass och övre medelklass, bara vi ersätter med el och “smarta lösningar”. Åkesson menar också att vi är ett så litet land så vi kan fortsätta med diesel och bensin. Sverige är en sådan liten del av världen att det inte spelar någon roll. Han pekar på Indien och Kina som dom som måste stå för uppoffringar. Argumentet är helt absurt. Det är västvärlden som genom sin fossila konsumtion under lång tid satt världen i den situation vi nu har att brottas med.
Litenheten är ett märkligt argument. Vi skulle ju kunna dela in Kina och Indien i mindre delar med enbart 10 miljoner människor (Sveriges befolkning).
Varje sådan del skulle kunna hävda att de utgör en så liten del av utsläppsproblematiken att de gott kan slippa ställa om.
Senast idag (lördagen 10 september) hörde jag på P1:s Konflikt hur en Colombiansk extremhögerman (det svenska högerblockets motsvarighet i Colombia) just använde Colombias lilla del av de totala utsläppen för att motivera att man inte behövde göra något åt landets stora utvinning, användning och export av olja, kol och gas.
Nära två tusen forskare gick för ett par veckor sedan ut med en vädjan till politikerna att inse att vi håller på att köra rakt in i en enorm katastrof. Åkesson, Kristersson, Busch och Persson reagerar inte ens. Det faktum att en omställning kommer att kräva att kapitalistiska marknadsmekanismer på många områden måste ersättas med demokratisk planekonomi gör att de helt enkelt vägrar. De är i högsta grad skyldiga till att driva oss alla mot artutrotning och ett sammanbrott för det mänskliga samhället.
Peter Widén
