“Den ojämlika brottsligheten. Lagföringsutvecklingen i demografiska och socioekonomiska grupper 1973-2017”, är rubriken på en ny rapport från Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Författade är Olof Bäckman, Felipe Estrada, Anders Nilsson och Fredrik Sivertsson.
Utdrag och sammanfattning av rapporten cirkulerar nu runt i en mängd tidningar i landet. Däribland Eskilstuna-Kuriren som skrev om rapporten den 19 maj.
I den här rapporten från Kriminologiska institutionen har man studerat brottsutvecklingen från 1973 till 2017.
“Genom att länka data från över 15 miljoner individer till lagföringsregistret har det för första gången i Sverige blivit möjligt att studera den långsiktiga brottsutvecklingen för olika grupper i samhället. Att studera utvecklingen efter kön, ålder, födelsekohort, utländsk bakgrund och socioekonomisk bakgrund är också unikt i ett internationellt hänseende”, skriver man inledningsvis i rapporten.
Ordet “kohort”, som förekommer på flera ställen i rapporten, är för mig ett nytt ord, som jag misstänker att många andra inte heller känner till. I korthet betyder det “en grupp personer med någon gemensam egenskap, till exempel gemensamt födelseår”, eller “födelsekohort” som det står i citatet i stycket ovan.
Några av resultaten i rapporten som bör lyftas fram:
Brottsligheten har totalt sett minskat under de senaste drygt 40 åren man studerat. Något som går “på tvärs” mot vad många tror efter de senaste årens svarta rubriker i media om gängkriminalitet, knarkhandel, skjutningar och annat våld.
Fattiga begår brott i betydligt större utsträckning än rika. Medelinkomsttagarnas brottslighet ligger, som förväntat mellan de fattigas och de rikas.
I rapporten skriver man. “En utveckling som inte alls kunnat fångas in i den tidigare forskningen rör den som handlar om grupper med skilda socioekonomisk bakgrund. Vi kan påvisa ökade skillnader i lagföringsnivå mellan de från låg- respektive höginkomstfamiljerna”.
Män begår brott i betydligt större omfattning än kvinnor, även om det skett en viss “jämlikhet” på senare år så att skillnaden mellan mäns och kvinnors brottslighet minskat något.
I samhällsdebatten har detta “förklarats” med att jämställdheten lett till att kvinnor i större utsträckning beter sig som män. I rapporten menar författarna att det kan vara så att “mäns lagföringsnivåer minskar och därigenom närmar sig kvinnornas”.
När det gäller “samtliga brott efter härkomst”, visar rapporten att “svenskfödda med utländska föräldrar”, “utlandsfödda västländer” och “utlandsfödda övriga länder” är lagförda i större utsträckning än “svenskfödda”. Men skillnaden mellan dessa grupper har minskat kraftigt mellan 1990-2017. Dessutom visar brottsligheten en dalande kurva, både för män och kvinnor.
Att utlandsfödda begår brott i större utsträckning hänger nog ihop med de “socioekonomiska omständigheterna”. Eller i klartext, de är fattigare. Och fattiga, som grupp, begår mer brott är de rika.
Noterbart är också att det är ungefär lika brottslighet mellan “utlandsfödda västländer” som “utlandsfödda övriga länder”
I rapporten skriver man:
“Ett annat oväntat och intressant resultat är att bland de unga som har föräldrar med lägst inkomster så blir en större andel unga kvinnor lagförda för t ex våldsbrott än unga män som har rika föräldrar”.
I klartext, om jag förstått saken rätt, betyder det att om man är ung och slått någon på truten så är risken att bli straffad större om föräldrarna är fattiga.
Frågor på det?
Mycket av det hela handlar alltså om vad polis och andra myndigheter riktar in sig på. Siktar man på knarkhandel, fångar man fler knarklangare. Siktar man på vapeninnehav får man fatt på fler illegala vapen. Siktar man på ekonomisk brottslighet, fångar man fler ekonomiska brottslingar. Och så vidare.
Jag inledde med medias roll i hur allmänheten “uppfattar” det kriminella läget i landet. Man ska naturligtvis skriva om vad som händer och sker. Men det finns en “slaskjournalistik” där man dag efter dag ältar detaljer om olika brott. Helst blodiga och makabra detaljer som i alla fall inte jag har något intresse av. Ta som exempel dessa pixlade bilder på förbrytare. Ibland stora så att de fyller en halvsida i våran största kvällstidning. Ja även andra tidningar för den delen. Vad fyller det för funktion att visa brottslingen pixlad till oigenkännlighet?
Ett annat exempel på “hyenejournalistik” är när pressfotografer har med sig trappstegar för att försöka ta bilder in i rättegångssalen när någon råkar öppna dörren. Bilden jag har som exempel är i samband med rättegången mot den så kallade “Arbogakvinnan”. Bild har jag fotat av från TV-rutan.
Till sist en lite tanke. Varför är det så att till exempel miljöbrott och ekonomiska brott inte lagförs lika intensivt? Det är i alla fall ytterst sällan men ser i media att någon åker fast för miljöbrott eller ekonomisk brottslighet. De som nyligen blev dömda i Falcon Found-härvan var väl “undantaget som bekräftar regeln”.
Kan det bero på att det är brott som till stor del begås av de som har det gott ställt och som har råd att anlita dyra “stjärnadvokater”?
Rolf Waltersson
Läs mer:
