Sedan min sambo avled för tio månader sedan efter en tids sjukdom, går jag några gånger i veckan för att äta middag vid Coop:s restaurang, Sveaplan i Eskilstuna.
Ett sympatiskt ställe där de flesta matgästerna är “kepsgubbar” och gummor i min egen ålder. Men även en del jobbargubbar med overaller och kniv i bältet kommer dit för att äta.
Det som dock stör mig är att det står enarmade banditer i restaurangen. Ja, numer i dessa digitala tider saknar de armarna. Men de står där för att locka lycksökare som hoppas kunna tjäna en slant genom några digitala drag.
Man kan till exempel spela “Mistress of Egypt” och få “Feberbonus”.
Det känns lite knepigt för mig som gammal kooperatör att se dessa maskiner. För många år sedan var jag väldigt aktiv som Konsummedlem. Jag skrev motioner inför konsumstämmorna. Motioner som handlade om bojkott av Sydafrikanska varor. (Det var under apartheidregeringens tid). Det var motioner om gifter i maten och tillsatser som inte var hälsosamma. Och så vidare.
Jag gick på konsumstämmorna och argumenterade för mina förslag. Dock utan större framgång. Stämmorna var välregisserade föreställningar där motionssvaren avslogs av en S-ledd ledning. Vilket också blev stämmobesluten.
Till slut fick jag nog. Jag är inte längre medlem i Konsum även om jag innerst inne vill tro på den kooperativa tanken. Hoppet är ju som sagt det sista som överger människan.
Jag vet inte ens om de skenbart demokratiska konsumstämmorna finns kvar.
Hur som helst. När jag nu går till Konsumrestaurangen (Ja det heter ju inte Konsum längre, det heter Coop) vid Sveaplan känns det lite “knepigt” att se dessa enarmade banditer.
Rolf Waltersson
