Bild/ Dalademokraten
Vissa svenska antirasister verkar tro att antifascism och antirasism i första hand handlar om vad som står i en lagbok och inte hur pass organiserad arbetarklassen och prekariatet är, skriver Nathalie Söderberg & Alex Bengtsson från Tillsammansskapet.
Resultatet i det tyska parlamentsvalet och högerextrema AfD:s intåg i förbundsriksdagen borde leda till flera tankeställare. Tyskland, med sitt sedan länge praktiserande av organisationsförbud för nazistiska organisationer.
Ett förbud som naturligtvis inte kan skyllas för att små nazistiska byar på landsbygden och parallellsamhällen skapats, men som i alla fall inte hindrat utvecklingen.
Vissa svenska antirasister verkar tro att antifascism och antirasism i första hand handlar om vad som står i en lagbok och inte hur pass organiserad arbetarklassen och prekariatet är.
Men trots förbudet har i Tyskland nazistiska terrorceller kunnat verka i åratal med flertalet liv på sina samveten. Och trots förbudet har landet ändå huserat flertalet tongivande rasideologiska ideologer.
AfD, som är relativt nybildade, har snabbt utvecklats till parti med rasideologisk propaganda och en nazistisk undervegetation. Bland partitopparna återfinns politiker som inte skäms över vare sig antisemitism eller annan grov rasism.
Men AfD:s framväxt och sedermera succé sker så klart inte i ett vakuum. AfD:s strategi är att koppla samman en kritik av den tyska ekonomiska politiken med invandring och minoriteters rättigheter.
Den högerextrema maktanalysen, om ett korrupt politiskt etablissemang, som öppnar gränserna och öser bidrag över migrant- och minoritetsgrupper, är själva kittet i AfD:s budskap.
Detta i ett land där den nyliberala splittringspolitiken medfört att 19 procent av landets barn och ungdomar lever i fattigdom. Där en tredjedel av alla inkomster hamnar i fickorna på bara 10 procent av befolkningen, enligt Tyska institutet för ekonomisk forskning.
Förmögenhetsgapet är ännu större. Idag innehar de rikaste 10 procenten 60 procent av tillgångarna. Samtidigt som Tysklands totala ekonomi har ökat med 0,7 procent första halvåret 2017, den snabbaste tiden i tre år.
När det tyska valresultatet summerades kan vi konstatera att AfD går fram överallt, men framför allt i de fattigaste delarna av östra Tyskland där vänsterpartiet Die Linke backar (de ökar dock i gamla hamn- och industristäder i västra Tyskland) medan Socialdemokraterna faller som en sten.
I den gångna valrörelsen har det bedyrats av etablissemangspolitiker att landet aldrig ska ta emot så många flyktingar som under rekordåret 2015.
Retoriken påminner om den hos blivande moderatledaren Ulf Kristersson, som nyligen förklarat att han tycker att SD-väljarna hade rätt vad det gäller migrationspolitiken.
Eller om den från svenska socialdemokrater som medgett att migrationspolitiken förändrades i Sverige över en natt för två år sedan på grund av att de var oroliga för opinionen.
Det här typen av retorik är snarare regel än undantag. Aldrig att man från etablissemangets sida skulle erkänna att avregleringar, brutala skattesänkningar och en avdemokratisering av den ekonomiska politiken skulle skapa förutsättningar för en växande extremism.
Då går man i stället extremhögerns rasism till mötes och etsar fast en konflikt mellan människor utifrån härkomst och rent av etnisk tillhörighet.
Men att reagera på utvecklingen med att endast uppröra sig över en normalisering av rasismen och ropa på förbud av rasistiska organisationer är tandlöst.
Sverige har dessutom redan lagtexter om hets mot folkgrupp och mot förföljelse av etniska grupper. Att det idag saknas politisk vilja att praktisera dessa beror i första hand på hur dåligt organiserade ekonomiskt och socialt utsatta grupper är. Det försöker vi göra något åt genom Förbundet Tillsammansskapet.
Att både kritisera den nuvarande ekonomiska politiken och presentera rejäla och reella alternativ till densamma, samtidigt som vi lägger kraften på att försöka organisera alla de människor som så väl etablissemanget som extremhögern ställer emot varandra, kommer att vara avgörande.
Samt att ena sociala kamper och på allvar arbeta utifrån devisen ”Sammanhållning är vårt enda alternativ”.
Alex Bengtsson & Nathalie Söderberg
Förbundsordförande & vice ordförande, Tillsammansskapet
Tidigare publicerad i ETC.
