Christer Bergström riktar här stark kritik mot en kommentar till en tidigare insändare från honom.
Nedan kommenterar vi kritiken, och sätter punkt för meningsutbytet.
Christer Bergström:
I en insändare i eFolket påtalade jag att Vänsterpartiets riksdagsledamot Ilona Szatmari Waldau kräver av alla oberoende solidaritetsorganisationer med Palestina att de ska erkänna staten Israel som ett villkor för att Vänsterpartiet ska stödja dem.
Enbart det faktum att Vänsterpartiets representant på detta vis försöker sätta sig över föreningsfriheten och på stalinistiskt manér utövar utpressning mot fristående solidaritetsorganisationer, är en skandal i sig. Om det inte vore för att vanliga media är så vinklade till förmån för Israel, skulle detta vara förstasidesstoff över hela landet. Så gör man helt enkelt inte. Åtminstone inte utanför Tidöhögern.
Men tidningen EFolket lägger lök på laxen genom att på ett nära nog oemotsvarat sätt – utanför Tidöhögern – läxa upp mig som insändarskribent för att jag dristat mig att lägga mig i inrikespolitiken.
“Så vitt eFOLKET kunnat utröna var det inte så”, skriver eFolket och skyltar därmed med sin okunskap. Och både på denna okunskap och en frånvaro av förståelse för hur det demokratiska samtalet fungerar, fortsätter eFolket att läxa upp mig:
“Christer Bergström har sedan oktober förra året på många sätt gjort en förtjänstfull insats inom Palestinakommittén Folke Bernadotte i Eskilstuna. Vi anser att det vore mycket värdefullt om han också framöver fokuserade på att genom den organisationen verka för ökad opinion mot kolonialstaten Israels terror mot det palestinska folket och för ett kraftfullt stöd för ett omedelbart ELD UPPHÖR.”
Hur ska man tolka detta annat än som att eFolket menar att jag inte ska lägga mig i den svenska inrikespolitiken, inte ska “blanda mig i” vad Vänsterpartiet gör. Varför annars komma med dessa förslag på vad jag ska fokusera på?
eFolket tycks vilja förvandla något som handlar om politisk kritik mot ett skandalöst utpressningsförsök av en representant för Vänsterpartiet till att se ut som ett persongräl där man uppehåller sig vid min person. Ett riktigt lågvattenmärke, eFolket.
För övrigt var faktiskt min kritik av Vänsterpartistens utpressningsförsök mot våra palestinska solidatetsorganisationer skrivet just i andan av det som eFolket rekommenderar mig att fokusera på – att verka för ökad opinion mot kolonialstaten Israel. Fast enligt eFolket har jag tydligen gått över en gräns; eFolket tycks även vilja föreskriva exakt HUR jag ska verka för ökad opinion mot kolonialstaten Israel.
eFolket månar verkligen inte om sitt rykte som en seriös tidning med redaktionella rutiner, utan framstår som en tummelplats för individers fria utövning. Att en tidningsredaktion på detta sätt går i direkt svaromål på en insändare som inte berör tidningen är tämligen oortodoxt, om man säger så. Men vem vet? eFolket kanske försvarar sitt rykte genom att ännu en gång se till så att kritik mot dem inte kommer till kännedom? Som de ägare de är, kan de ju förfara som de vill, utan pressetiska riktlinjer och med dolda regler för vilka insändare som får publiceras. Det har de gjort förr. Tråkigt nog överträffar de i detta avseende även många borgerliga tidningar.
Dessutom är det god journalistisk sed att man i en debatt undertecknar med sitt namn.
Christer Bergström
********
eFOLKET:
Som framgår redan av rubriken och ingressen till vår tidigare kommentar fokuserade vi på Christer Bergströms påståenden att “[de] progressiva krafter som finns kvar i V bör omedelbart organisera sig och förbereda en organiserad utbrytning” och att ett resultat av en utbrytning ur vänsterpartiet sannolikt skulle resultera i att nytt genuint parti skulle “VINNA valet 2026”.
Vi delar uppfattning, som vi förmodar också är Christer Bergströms, att en helt nödvändig uppgift är att verka för skapandet av en stark politisk samling på klasskampens, antimilitarismens och internationalismens grund – en målmedveten kraft som också med konsekvens och målmedvetenhet angriper hoten mot miljön, klimatet, storfinansens makt och den skriande ojämlikheten.
Denna uppfattning delas också av många inom Vänsterpartiet.
Vi påpekade i vår kommentar att en omfattande diskussion nu förs inom Vänsterpartiet. Detta bland annat på grund av ett förslag till nytt partiprogram föreligger inför den kongress som partiet ska hålla i maj.
Vad som kommer ut av kongressen vet vi inte. Men att diskussionen på kongressen kommer att handla om viktiga frågor för partiets roll framöver, det står helt klart.
Vår bestämda mening är att förläggaren, författaren och krigshistorikern Christer Bergström, såsom framträdande medlem i Palestinakommittén – och i den situation som råder – inte bör ge vänsterpartimedlemmar rådet att “omedelbart organisera en utbrytning”. Dessutom anser vi att rådet i den rådande situationen är huvudlöst.
Huvudlös är förstås även prognosen att ett nytt vänsterparti redan i valet 2026 kan bli landets största riksdagsparti. Att bygga upp ett genuint vänsteralternativ handlar om ett långsiktigt arbete underifrån, i kombination med internationella initiativ.
Att överhuvudtaget nämna röstandet i valet 2026 tyder på ett parlamentariskt ovanifrånperspektiv i förening med en ganska så livlig fantasi.
Nå, detta var bakgrunden till att vi framförde meningen att det vore bra om Christer Bergström framöver fokuserar på den lokala verksamheten i Palestinakommittén i Eskilstuna. Istället för kasta ur sig uppmaningar i form av tokiga “råd” till “de progressiva krafterna” inom Vänsterpartiet.
Så till frågan om vad som hände vid manifestationen i Uppsala.
Christer Bergström hävdade i sin insändare att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten krävt att alla måste ställa upp på en tvåstatslösning – annars skulle Vänsterpartiet inte deltaga.
eFOLKET kom utifrån ett antal tidningsreferat till uppfattningen att riksdagsledamoten hävdat att hennes partis bestämda mening är att endast en tvåstatslösning är acceptabel. Men inte krävt att alla solidaritetsrörelsen för Palestina ska dela den uppfattningen.
Nu förefaller det ha varit så att riksdagsledamoten faktiskt formulerade sig på ett sätt som innebar att hon ställde upp villkor för Vänsterpartiets deltagande i manifestationerna. Detta framgår av ett klipp som Christer Bergström tillställt oss:
https://www.facebook.com/share/p/akL8rzeVzJSAi78D/
Riksdagsledamoten uttrycker tydligt att en tvåstatslösning inte ska ses som en “realistisk” kompromiss utan att den fortsatta existensen av Israel i sig är önskvärd. Därmed ställer hon sig principiellt bakom bakom en form av kolonialistisk lösning.
Christer Bergström drar utifrån det slutsatsen att vänsterpartiet är “pro-imperialistiskt”. Men han bortser då ifrån att väldigt många vänsterpartimedlemmar inte alls delar riksdagsledamoten Waldaus ståndpunkt, utan ställer sig bakom en lösning i form av ett fritt demokratiskt Palestina, en enstatslösning där alla former av diskriminering och etniskt förtryck avskaffats. Andra inom (V) lutar åt, i likhet med från och till flera palestinska organisationer, att en tvåstatslösning kan vara en, åtminstone på medellång sikt, nödvändig kompromiss.
eFOLKET drar inte slutsatser om tillståndet i Vänsterpartiet endast utifrån enskilda riksdagsledamöters deklarerade ståndpunkter. Inte heller endast utifrån vad riksdagsgruppens majoritet eller partistyrelsemajoriteten hävdar. Vi ser till de ståndpunkter som hävdas av de många medlemmarna. Och utifrån det ser vi framtiden an.
Inom Vänsterpartiet pågår idag en stor diskussion om partiets fortsatta kurs. Det handlar i grunden om huruvida partiet ska behålla ett socialistiskt perspektiv, eller förvandlas till ett renodlat socialliberalt parti.
För dem som verkar för att partiet även i fortsättningen skall bestå och utvecklas som en mobiliserande socialistisk kraft är idag den väg Christer Bergström anvisar, det vill säga en omedelbar organiserad utbrytning, säkert inte något som uppfattas som vettigt och aktuellt.
eFOLKETs ledarredaktion
