“Bruttonationalprodukten, BNP, beskriver storleken på ett lands ekonomi och beräknas genom att man summerar värdet på alla varor och tjänster som produceras i landet under en viss period, antingen ett kvartal eller ett år. Genom att dividera BNP med antalet invånare, BNP per capita, får man en ungefärlig bild av hur rikt landet är”, kan man läsa i BNP – Sverige – Ekonomifakta.
2019 var Sveriges BNP 5 021 miljarder kronor, vilket var en preliminär tillväxtökning med 1,2 procent jämfört med 2018.
Alla, ja nästan alla, pratar om tillväxt. Vi MÅSTE ha tillväxt, tillväxt till varje pris. Utan tillväxt rasar allt samman.
Sättet att mäta BNP och välstånd har, enligt vad jag förstår, flera brister.
Man räknar inte alla “varor och tjänster” som sker in den informella sektorn. Till exempel allt idéellt arbete som utförs. Det kan vara anhöriga som vårdar sina gamla och sjuka i hemmen. Det kan vara allt idéellt arbete som utförs inom föreningslivet – och mycket mycket annat. Allt sådan arbete syns inte i BNP.
Klipper jag min egen gräsmatta syns det inte i BNP. Men om jag använder en RUT-tjänst och någon anställd från ett företag klipper min gräsmatta, då räknas det in i BNP.
BNP som tecken på välståndet i landet beror också på hur hur fördelningen är av dessa “varor och tjänster”. Är fördelningen orättvis och bara en liten klick rika lägger rabarber på det mesta, så har ju inte “vanligt folk” så stor glädje och nytta av denna tillväxt.
För det tredje så verkar det som att marknadsliberala förespråkarna av denna eviga och heliga tillväxt inte bryr sig ett skvatt om VAD som växer. Huvudsaken är ATT det växer.
Men det måste väl ändå vara en viss skillnad om det är ogräs eller grönsaker som växer? Om det är något nyttigt och meningsfull som växer, eller om det är sådant som är helt meningslöst, ja kanske till och med skadligt för människor och miljö.
Cancer är också tillväxt.
Nu rasar BNP
Som en följd av coronakrisen rasar BNP runtom i världen. Kris och elände. I Sverige rasade BNP andra kvartalet i år med 8,6 procent jämfört med motsvarande kvartal 2019.
Visst, det är allvarligt när företag slår igen och människor blir arbetslösa. I alla fall när det sker på ett kaotiskt och oplanerat sätt. Men ändå – håll i hatten – är det katastrof om en skidanläggning får det knepigt därför att folk inte kan åka på skidsemester som önskat?
Ur ett krasst ekonomiskt perspektiv är det kanske en “katastrof” för den som äger skidanläggningen. Men ur ett vidare perspektiv, världen går inte under därför att folk inte åker på skidsemester till Alperna eller solsemester till Thailand.
En annan jämförelse – om raset för BNP på 8,6 procent skulle blir årsresultatet, betyder det att Sveriges BNP då är nere på samma nivå som vi hade 2016.
Hur fattigt var det i Sverige 2016? Är det ekonomisk katastrof om vi skulle “rasa ner” till den nivån igen?
Vi är så fixerade vid att allt inte bara ska mätas – det ska framför allt mätas i pengar och pengars värde.
Men det finns anda sätt att tänka och resonera beträffande välstånd. I Bhutan använder man begreppet “Bruttonationallycka”:
“Termen Bruttonationallycka myntades på 1970-talet av Jigme Singye Wangchuck, den fjärde kungen av Bhutan. Konceptet, som färgar hela Bhutans ledning och uppbyggnad, innebär att en hållbar utveckling bör ta ett helhetsgrepp på föreställningar om framsteg och ge stor vikt vid icke-ekonomiska aspekter på välbefinnande.
Samtliga länder i FN:s generalförsamling antog 2011 en resolution från Bhutan om välbefinnande som ett centralt utvecklingsmål för världen”, kan man läsa i Wikipedia.
När man i Bhutan mäter sin Bruttonationallycka, sitt “sanna välstånd” han man tagit fram åtta faktorer:
- Fysisk, mental och andlig hälsa
- Tidsbalans
- Social och samhällelig vitalitet
- Kulturell vitalitet
- Utbildning
- Levnadsstandard
- God samhällsstyrning
- Ekologisk vitalitet
Det (enda?) FN gör är att årligen presentera en “lyckorapport” över vilket land som har världens lyckligaste människor.
Kan lägga till att Bhutan har ett mycket gott miljörenommé. Man ligger långt framme när det gäller till exempel skogsplantering som innebär att landet “absorberar” tre gånger mer koldioxid än vad man släpper ut. Miljön (Ekologisk vitalitet) ingår i Bruttonationallyckan.
I Svenska Dagbladet kan man läsa under rubriken “Ny syn på tillväxt – hon skrotar BNP”:
“Mäter verkligen ekonomisk tillväxt också framgång? Det tycker inte Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern, som inför ett alternativt sätt att se på just tillväxt – och en ny jakt på lycka. Men forskare menar att lycka är svårt att mäta och efterlyser mer konkreta åtgärder”, skriver SvD Näringsliv.
Kan inte vi också vara lite visionära och börja tänka i nya banor?
Blir vi lyckligare om vi får ny mobil var nionde månad?
Rolf Waltersson
