Söder om Eskilstuna i närheten av vägen Hållsta-Hälleforsnäs, nära gränsen mot Flens kommun, finns en plats som heter Botvidstäppan.
Enligt en berättelse, eller en skröna, ska tre soldater som deserterade från svenska hären under 30-åriga kriget slagit sig ner i ödemarken uppe i Mälarmårdens skogar. Efter att ha vandrat länge hittade de till slut en ödslig plats uppe i Mälarmården. Det var de tre bröderna Botvid, Sven och Haar. Det sägs att de hade med sig en skattkista med krigsbyte.
De slog sig ner, bröt mark och byggde hus. Men som det hör till en skröna måste det finnas dramatik i berättelsen och det kom osämja med i bilden. Haar hade tappat nyckeln till skattkistan i en mosse. En mosse som idag heter Nyckelmossen.
Någon blev så arg att han kastade skattkistan från ett berg ner i den närliggande sjön. Berget heter nu Kistberget.
Osämjan resulterade i att bröderna flyttade isär. Haar begav sig till den södra ändan av sjön, som nu heter Harsjön.
Sven flyttade norrut till ett ställe som tidigare hette Clemetstorp, men som omkring 1680 bytte namn till Svenstorp.
Botvid blev kvar på täppan tillsammans med sin hustru. Täppan fick namnet Botvidstäppan.
Den här skrönan kan, som så många andra skrönor, ha ett uns av sanning.
Till exempel återfinns Botvid Södesen och hans fru i gamla husförhörslängder.
Vid Botvidstäppan som omges av en flera hundra meter lång stenmur, hittar man rester av bostadhus, fähus, källare, kolbotten och kolarkoja, vattenkälla och rester av odlingslotter där man förmodligen odlade rovor, kål och annat.
Informationstavlor upplyser om hur “matsedeln” kunde se ut på Botvidstäppan, eller Botvidstorp som platsen också kallas.
Hur det nu än är, platsen är exempel på hur våra förfäder fick slita och släpa för sitt uppehälle. Vandrar man runt inom området kan man fantisera om hur livet kunde vara på 1600-talet under åren då 30-åriga kriget härjade nere på kontinenten och Gustav II Adolf dog “hjältedöden” i slaget vid Lützen 6 november 1632.
Huruvida bröderna Botvid, Sven och Haar deserterade för att slippa bli kanonmat i kriget, eller för att fly med det krigsbyte de kommit över, står skrivet i stjärnorna.
De sista som bor på Botvidstäppan är en gammal kvinna med sin dotter och de flyttar därifrån omkring år 1750. De var förmodligen släkt med Botvid.
För att bevara minnet av Botvidstäppan och för att förhindra att området växer igen av gräs, sly och träd krävs en del underhållsarbete. Detta arbete har genom åren skötts av Husby-Rekarne Hembygdsförening.
Just nu är ett problem att få den yngre generationen intresserad av att bevara detta kulturarv.
PS. 30-åriga kriget pågick åren 1618-1648.
Rolf Waltersson
