Tillsammans med Evas bokhörna och ReTuna återbruksgalleria anordnade Eskilstuna folkhögskola den 21 maj en författarträff med Birger Schlaug som föreläste utifrån sin bok “Vad ska vi ha samhället till?”.
Eva Svensson kunde hälsa ett 40-tal mötesdeltagare välkomna och ingen lär ha blivit besviken.
Birger Schlaug är en av de inspirerande röster vi har i det svenska samhället som oförtröttligt pekar på otillräckligheten i staternas åtgärder mot klimatkatastrofen liksom på samma staters förödande nyliberala politik.
Birger pekade i sitt föredrag på den fundamentalism som råder. En fundamentalistisk tro på ekonomisk tillväxt. Detta trots att det borde stå klart för alla att jordklotet är begränsat och ett ständigt växande uttag av naturresurser är ohållbart och faktiskt omöjligt. Att det skulle behövas 4,2 jordklot för att klara de uttag vi svenskar gör har ju många gånger påpekats. För hela världen är siffran 1,7 jordklot idag.
När det gäller klimatförändringarna berättade Birger att han redan 1987 deltog i sin första presskonferens om den kommande katastrofen. Forskarna hade redan då i i mer än tio år pekat på vad som komma skulle. Birger menade att om vi 1987 hade börjat agera så skulle klimatförändringarna kunnat hållits tillbaka. Det hade varit ett problem vi kunnat hantera. Men politiska och ekonomiska makthavare har skjutit problemet på framtiden och därför står vi där vi står idag.
Sverige ligger med sina 4,2 jordklot på tolfte plats när det gäller rovdrift på naturen. Qatar är värst, följt av USA.
Schlaug pekade också på militarismens roll för klimatkatastrofen och miljöförstöringen. Birgers gamla granne Jenny tar sin dieseldrivna bil en gång i veckan och kör in till Vingåker för att göra sina ärenden. Birger berättade att hon skäms för sin klimatpåverkan men han påminner om att ett JAS-plan på en minut släpper ut lika mycket som grannen Jenny gör på en månad. Och nu kommer de enorma rustningarna som aviseras att ta utrymmet från de investeringar som klimatomställningen skulle behövt. Den som vill veta mer om Birger Schlaugs syn på NATO-medlemskap kan med fördel via eFOLKET gå in på hans blogg. Länk till bloggen hittar du på vår webbsida.
Han berättade att han när han hamnade i utskottsarbetet i riksdagen beslöt sej för att ordentligt sätta in sej i hur budgetarbetet fungerade. Han började läsa i sej på gamla statsbudgetar. Ha fann då att det vid mitten av 90-talet skedde en avgörande förändring. Dessförinnan kunde han se att budgetarna, (även om han inte var överens med alla förslag) hade en som han tyckte ärlig målsättning att förbättra livet för människorna. Men sen hände det något. Med nyliberalismens seger var det inte längre de riktiga levande människorna som var målet. Det var tillväxten. Det var inte den riktiga människan utan den ekonomiska människan som gällde. Allt motiverades med att det var bra för tillväxten. Den kommunala musikskolan motiverades inte längre med att den var bra för människornas musikutövande utan för att den kunde vara bra för den ekonomiska tillväxten. Och så vidare.
Birger kom också in på hur vårt samhälle blivit allt mer byråkratiskt och ogenomskinligt. Försäkringskassan med sina 51 olika bidrag, skatteverket med sina 92 olika avdrag. System som den enskilde medborgaren inte kan överblicka. En enkel medborgarlön i grunden kunde man ana som en önskan hos vår Birger.
Han fick slutligen några publikfrågor. En löd: För att förhindra överkonsumtion av ändliga resurser skulle vi inte behöva ett “motbokssystem” som gav oss rätten att köpa en viss mängd av en rad produkter och inte mer? När man köpt sin kvot så fick man vänta till nästa månad. För eFOLKET:s yngre läsekrets ska vi kort förklara vad en “motbok” var för något. För att hålla spritkonsumtionen nere hade varje medborgare mellan åren 1919 och 1955 ett dokument i vilket spritinköpen skrevs upp. Så reglerades hur mycket varje individ kunde konsumera.
Birger var inte förtjust i tanken. Han menade att ett klimatmässigt och miljömässigt katastrofläge skulle kunna komma att tvinga oss till något liknande, men resultatet skulle vara ett obehagligt storebrorssamhälle.
När det gällde vilket samhällssystem han själv eftersträvade beskrev han vad han betecknade som en social blandekonomi med både offentligt ägande och privat marknad. Birger menade att öststaternas historia visat på att planekonomi inte är lösningen men inte heller är fri kapitalism det. En del verksamhet lämpar sej för att skötas i offentlig regi (Vård, skola m.m.) annat som butiker och cykelreparationer på en marknad. För att ta några exempel. Klara regleringar måste dock finnas.
För den som vill veta mer om Birger Schlaugs samhällsfilosofi; Läs hans bok “Vad ska vi med samhället till?”.
Peter Widén
