Du lilla barn
som förlösts ur mig
har jag förtjänat dig?
Sniffar på hans hud
bedövande som blomdoft
hans lilla mun
som slukar mitt bröst
vi är ett
omöjliga att sära
jag är allt för honom
han är allt för mig
alltför mycket
i en vardag
med överkokta grönsaker
bränd sås
spill och fötter
som fastnar på golvet
ärvda kläder slitna
stirrar med knapplösa ögon
och uppfläkta sömmar
hål där pengar runnit ut
en hastig blick i tidningen
och den oavslutade boken
under amningen
valhänt make.
Men tillsammans samlar vi oss
för att erövra världen.
Lena Staaf
