På en fråga från Dagens Nyheter om varför den svenska regeringen inte föreslagit riksdagen att ratificera (slutgiltigt underteckna) FN-resolutionen om ett juridiskt bindande kärnvapenförbud har utrikesminister Ann Linde svarat att “konventionen inte håller måttet”.
Frågan till Ann Linde ställdes i torsdags (6/8), och DN artikel publicerades i lördags (8/8).
Den direkta anledningen till att DN ställde frågan var att mottagaren av Nobels fredspris 2017 Setsuko Thurlow berättat att hon ser den svenska regeringens avvisande av den FN-resolution för förbud av kärnvapen – framröstad i FN av 122 stater, däribland Sverige (!) – som “en gåta”.
Hon har berättat för DN att hon den 23 juni skickade ett brev till Stefan Löfven i vilket hon påminner honom om att han när de träffades 2014 tagit hennes hand, sett henne i ögonen och lovat göra allt som stod i hans makt för att arbeta mot kärnvapen. Något svar har hon ännu inte fått. Till DN säger Löfvens pressekreterare nu att hon kommer att få det.
Vid den socialdemokratiska partikongressen 2013 beslöt partiet att verka för “instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen”.
I det socialdemokratiska partiprogrammet står att läsa att “vi vill verka för en konvention som förbjuder kärnvapen”.
Hur ska då gåtan förklaras? Varför sviker Löfven sitt löfte till Setsuko Thurlow? Varför kör partiledningen så skamlöst över kongressbeslutet och partiprogrammets skrivning?
Svaret står att finna i den häftiga reaktion mot Sverige som kom från USA:s Trump-administration, Storbritannien och Frankrike efter det att de 122 staterna lagt fram resolutionstexten.
Sverige hade varit en pådrivande kraft bakom resolutionens tillkomst, och ilskan bland NATO:s kärnvapenmakter var stor. USA:s krigsminister förklarade att om Sverige ratificerade konventionen kunde landet glömma fortsatt nära militärt samarbete.
Och Sveriges krigsminister Peter Hultqvist lystrade och Sveriges regering lydde. Utrikesministern Margot Wallström tvingades förnedra sig genom att instämma i avvisandet av konventionstexten. Därefter avgick hon.
En socialdemokratisk riksdagsledamot som nu till DN uttryckt kritik är Laila Naraghi:
Jag tycker det är väldigt viktigt att vi som förtroendevalda följer vårt partiprogram och att de beslut som som kongressen fattat. Det ska inte råda någon tvekan om vad partiet tycker.
Nej det ska det inte. Men det gör ju det, det “råder tvekan”! Förmodligen är fraktionen som kryper inför USA och Nato en minoritet. Men den är uppenbarligen stark inom partiets högsta ledningen, och inom kretsen av regeringsledamöter.
Samtliga av partiets sidoförbund, Olof Palmes Internationella Centrum, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Socialdemokratiska studentförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Socialdemokrater för tro och solidaritet och HBT-Socialdemokraterna, har krävt att att regeringen ska ställa sig bakom konventionen. Den ståndpunkten delas också av regeringskollegan Miljöpartiet. Och i riksdagen även av Vänsterpartiet.
Men Löfven och Hultqvist lyssnar inte till sin egen rörelse i denna fråga. De lyssnar inte till Setsuko Thurloww. Inte heller till de 122 stater som arbetat fram konventionstexten eller till Nya Zeelands socialdemokratiska premiärminister Jacinda Arden, som “hållit måttet” och uppmanat världens alla stater att ratificera konventionen om kärnvapenförbud.
Utrikesminister Ann Lindes prat om att konventionen inte “håller måttet” betyder egentligen bara en sak, nämligen att världens dominerande militaristiska krafter, bärarna av den institutionaliserade psykopati som accepterandet av kärnvapen i grunden handlar om, har gjort tummen ner.
Om konventionen så bara bestått av en enda enkel textrad – Kärnvapenterrorismen skall förbjudas och alla kärnvapen skall utraderas – så hade den ändå “hållit måttet”. För vad det handlar om är att på grundval av detta enkla budskap skapa en global folklig rörelse som genom sin kraft vräker den militaristiska psykopatins företrädare åt sidan.
Men Hultqvist, Linde och Löfven har i stället valt att slå sig ner vid långbordet i mahogny, och med underdånig iver har de bedyrat Trump och Nato sin trohet
Det handlar om en ödesfråga för mänskligheten och vår planet. Det socialdemokratiska partiets medlemmar och försvararna av program och kongressbeslut har en given uppgift: Att gå från ord till handling! Endast så kan måttet hållas!
