“De förbrukade batterierna skulle transporteras från Urecykles anläggning i Karlskoga till godkända mottagare i Europa. Istället började massor med nermalda batterier, så kallad black mass, dyka upp lite varstans i Sörmland och Närke”, skriver Eskilstuna-Kuriren 30 maj.
Under en tid har återvinningsföretaget LMAG Sverige AB, valsat runt i pressen på grund av avslöjanden om olaglig hantering och dumpning av miljöfarligt batteriavfall.
Bland annat har 500 ton giftigt batteriavfall dumpats i Eskilstuna på en industritomt i Vilsta industriområde. Det är ett hundratal säckar med giftigt avfall som gått sönder och läckt ut. Avfallet, så kallat “svart massa”, är krossade batterier som innehåller bland annat zink, mangan, kvicksilver och kadmium.
Även på en tomt i Örebro kommun har ett stort antal säckar förvarats. Lakvattnet från säckarna är frätande.
Företaget har även avslöjats med att ha grävt ner giftigt avfall som “fyllnadsmassa” på olika platser, bland annat på en åkermark i Närke.
Trots vitesförelägganden på flera miljoner har inte företagit vidtagit några åtgärder beträffande hanteringen av det miljöfarliga avfallet.
Nu har företaget dessutom försatts i konkurs, så man kan ju misstänka att det blir samhället, vi skattebetalare, som får stå för kostnaderna när avfallet ska tas om hand och förgiftad mark saneras. Och giftigt lakvatten som rinner ut i naturen går kanske inte ens att sanera bort.
Den här avfallshanteringen har tydligen varit en lukrativ affär. 2018 omsatte företaget LMAG Sverige AB närmare 14 miljoner kronor.
Nu har som sagt ägarna hamnat inför skranket och fått sina domar av tingsrätten i Örebro. De döms för “grova miljöbrott”. Den som kallas för “LMAG-mannen” betraktas av tingsrätten som huvudman. Han döms till 4 års fängelse. En man döms till 3 års fängelse och 2 män döms till vardera 1 års fängelse. Ingen av de dömda hade tillstånd att hantera miljöfarligt avfall.
Tingsrätten skrivet att “brotten, som upptäcktes av en slump kunde ha förblivit oupptäckta under mycket lång tid”.
Rätten skriver vidare att “mängden av miljöfarligt avfall varit ‘ofattbart stora’ och att hanteringen medfört skador för miljön”.
Och man fortsätter:
“Tingsrätten påtalar att hanteringen som pågått under lång tid, varit systematisk och skett i organiserad form för ekonomisk vinnings skull”.
Domstolen säger också att “allt avfall i härvan sannolikt inte har återfunnits”.
När jag åkte förbi vid Montörgatan där företaget har dumpat delar av allt miljöfarligt avfall, ser jag ett par stora vepor som sitter uppsatta på stängslet. Visserligen är veporna trasiga och nerblåsta. Men man kan ändå läsa texten:
“Återvinning som det borde” på den ena vepan. Och “vara” på den andra.
“Återvinning som det borde vara”. Lite komiskt kan man tycka, om det inte handlat om så allvarliga brott.
Text och foto:
Rolf Waltersson
