Efter sex år i Sverige återvänder nu den ryska vänsteraktivisten Aleksej Sachnin till Ryssland. Han kom som politisk flykting i svallvågorna av den stora proteströrelsen mot Putin 2011-2013, då flera av hans närmsta vänner dömdes till hårda fängelsestraff. Nu bedömer Sachnin att faran är över efter att hans fall har preskriberats, men han tänker fortsätta vara aktiv i kampen mot Putin och hoppas även kunna behålla banden till sitt nya hemland Sverige.
INTERVJU
Sommaren 2013 kom Aleksej Sachnin till Sverige som politisk flykting från Ryssland. Som en av ledarna för organisationen Vänsterfronten hade han varit aktiv i den stora proteströrelsen mot Putin, som samlade hundratusentals demonstranter till regelbundna demonstrationer i Moskva. När rörelsen krossades lyckades han fly till Sverige med svenska ambassadens hjälp, medan många andra vänsteraktivister, inklusive hans nära vänner, dömdes till hårda fängelsestraff.
Efter sex år i Sverige är det nu dags för Aleksej Sachnin att återvända till Ryssland, då han hoppas att faran ska vara över och att han inte längre riskerar att fängslas eftersom hans fall har preskriberats.
– Från första dagen var planen alltid att åka tillbaka till Ryssland så fort som det skulle vara möjligt, säger han till Internationalen.
Det var i samband med det ryska parlamentsvalet i december 2011, där regimen fräckt och helt öppet genomförde valfusk för att säkra sin makt, som människor spontant gick ut för att demonstrera mot Putin. Protesterna växte under våren 2012 till en massrörelse, där den demokratiska vänstern enades med liberalerna i kampen för fria val.
Vänsterns inflytande över rörelsen kom dock att växa, eftersom vänstern även började ställa krav på social rättvisa, vilket fick arbetarklassen att engagera sig i kampen.
När den ryska regimen till sist beslutade att krossa proteströrelsen var det därför också huvudsakligen vänsteraktivister som omfattades av repressionen. De beskylldes för att ha anstiftat upplopp i samband med en stor demonstration på Bolotnajatorget i Moskva 6 maj 2012, då Putin tillträdde som president för tredje gången. Ett 30-tal personer åtalades varav hälften dömdes till flera års fängelsestraff efter en serie skenrättegångar, som bland annat har fördömts av Amnesty International.
I Sverige började Aleksej Sachnin driva en kampanj för att uppmärksamma den politiska repressionen mot hans kamrater i Ryssland. Han samarbetade med flera människorättsorganisationer och även politiska partier som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialistiska Partiet; blev intervjuad i många medier, skrev artiklar i små och stora tidningar och talade även i riksdagen.
– Jag kom inte till Sverige enbart för att slippa sitta i fängelse. Jag kom också för att kunna fortsätta kampen mot Putin och uppmärksamma er i väst på förtrycket mot mina kamrater i Ryssland, Men nu är det uppdraget slut. De sista fångarna, Vänsterfrontens Sergej Udaltsov och Leonid Razvozzjajev, släpptes 2017. Nu är Bolotnajafallet avslutat och preskriberat. Så nu kan jag inte göra så mycket mer för den ryska rörelsen från Sverige, utan ska återvända för att fortsätta kampen mot Putin där.
Han ser också att en ny proteströrelse håller på att växa fram mot Putins nyliberala regim i Ryssland, och vill vara en del av den.
– Den här epoken av reaktion, reträtt och passivitet är slut. Det finns en rad tecken på att vänstern är på frammarsch igen. Över hela Ryssland har det spontant uppstått nya marxistiska grupper och det har skapats nya vänsterbloggar och youtube-kanaler som är enormt populära. Tidigare hade vi kanske bara några tusen läsare, nu har vi över en halv miljon, säger Aleksej Sachnin.
– Samtidigt växer missnöjet mot Putin. Hans stöd är rekordlågt. Det är en reaktion på de nyliberala reformer som Putin har genomfört det senaste året, som att höja pensionsåldern. Putin är i grunden samma typ av nyliberala antifolkliga politiker som Macron. Stämningen i Ryssland är ännu inte som i Frankrike med de gula västarna, men det känns som att vi går mot en sådan utveckling. Så nu är det dags att jobba hårt. Jag var anklagad för att bedriva säkerhetshotande verksamhet i Sverige, men nu ska jag på riktigt driva säkerhetshotande verksamhet i Ryssland.
Trots att Aleksej Sachnin kom till Sverige som flykting från Putins regim, växte det nämligen också fram en konspirationsteori i vissa kretsar om att han i själva verket var en ”Putinagent”. Det började med att den numera ökände desinformatören Egor Putilov skrev en rabiat artikel i den syndikalistiska tidningen Arbetaren, där Putilov hävdade att Sachnin och Vänsterfronten var i maskopi med Kreml, trots att organisationens alla ledare satt i Putins fängelse.
Arbetaren fälldes för förtalspubliceringen av Pressombudsmannen, och Egor Putilovs karriär som journalist på etablerade medier tog slut när han avslöjades som arbetandes för Sverigedemokraterna under olika namn. Men skadan av Putilovs konspirationsteorier var redan skedd, och spreds vidare av bland andra den kontroversielle forskaren Martin Kragh på UI.
– Det är egentligen den klassiska historien om Frankensteins monster. Egor Putilov skapade ett monster med sina konspirationsteorier om att det finns ryska agenter överallt, och det slog tillbaka mot honom själv. Nu är Putilov slut, men hans monster lever vidare och hans konspirationsteorier togs över av Martin Kragh och mindre begåvade personer som Karin Olsson på Expressen. De spred vidare Putilovs dumheter om att vi var Putins agenter, samtidigt som alla ledare för Vänsterfronten satt i Putins fängelse. Dessa människor ignorerar både logiska och etiska gränser, säger Aleksej Sachnin.
Nu kan han nästan skratta åt hela historien, men förtalskampanjerna mot Sachnin fick också svåra konsekvenser. Många som tidigare varit intresserade och aktiva i hans kampanjer för de politiska fångarna i Ryssland blev osäkra och tog avstånd från honom. Även om de inte trodde att han var en riktig “Putinagent”, så sågs han som kontroversiell efter all uppståndelse i media.
– Det är lite av en spegelbild av vad som hände mig i Ryssland. Där blev jag och mina kamrater beskyllda för att vara västerländska agenter. Och i Sverige blev jag anklagad för att vara rysk agent. Det är intressant att de som beskyllde mig för att vara Putinagent, använder exakt samma metoder som Putin för att ljuga och svartmåla mig. Så tyvärr har vi samma kalla kriget-atmosfär överallt nu. Det är en mycket farlig utveckling. Folk tystas eller blir rädda för att säga vad de egentligen tänker, säger han.
Under alla år i Sverige har Aleksej Sachnin skrivit flitigt här i Internationalen och även på Aftonbladet kultur, där kulturchefen Åsa Linderborg, trots attacker från Expressen och Nato-lobbyn hela tiden försvarat honom. Men för att försörja sig har han haft en rad arbeten.
– Jag har haft många olika jobb, alla möjliga. Min karriär började med några forskningstjänster på Södertörns högskola (han är doktorand i historia), och slutade med att jag var diskare på Gotlandsbåten. Jag har också jobbat som lärarvikarie. Det mest givande var när jag jobbade ett och ett halvt år på ett boende med unga afghaner, vilket gav mig perspektiv på hur andra flyktingar har det. Det var en fantastiskt intressant erfarenhet att jobba med de unga killarna. Jag kan inte säga att det bara gav glädje, det var mycket sorgligt som hände med några av dem. Vissa av dem fick avslag och fick inte stanna i Sverige, så de bästa åren i deras liv har de levt i osäkerhet och hopplöshet. Andra har fått stanna. Det var ett lotteri. Men även de känner osäkerhet och ensamhet. Jag hoppas och tror att det ska gå bra för de flesta av dem, men är inte helt säker på det.
Vad är det första du ska göra när du kommer hem till Ryssland?
– De första dagarna ska jag så klart vara med mina nära och kära. Personliga grejer är jätteviktiga för mig så klart. Jag har inte träffat min pappa på sex år, och nu är han gammal och sjuk. Men första dagen efter att jag kommer hem till Ryssland ska jag till min sons skola och se en teaterpjäs som hans klass ska spela upp. Min son, som nu snart är 12 år, har kommit och hälsat på mig i Sverige många gångar, men jag har missat hans liv de senaste sex åren i Ryssland, säger han.
– Men sen vill jag resa runt i hela Ryssland och träffa folk, titta och lyssna. Jag har varit borta länge och måste lära mig vad folk tycker och tänker i Ryssland. Vi har en helt ny generation vänsteraktivister som jag måste lära känna. Och veteraner som har överlevt sex jävla dumma år av repression, som jag måste återknyta kontakten med. Så jag ska lyssna på alla. Dem som kritiserade oss i Vänsterfronten, dem som tycker att vi är hjältar, och dem som inte vet vilka vi är. Ibland är de jättenaiva, ibland är de jättedogmatiska, ibland gör de fel. Jag tror inte att de flesta kan säga mig något nytt ideologiskt, men jag vill lyssna och lära känna dem, hur de lever, varför de engagerar sig. Jag har följt allt som händer i Ryssland från Sverige, men nu vill jag bli en del av det igen. Så den första tiden ska jag bara ta in atmosfären.
Även om hans flyktingstatus upphör när han återvänder till Ryssland, så får han förhoppningsvis behålla sitt permanenta uppehållstillstånd i Sverige, så att han kan ha komma tillbaka regelbundet för att periodvis bo och arbeta här. Han är också beredd på att han kanske måste fly från Ryssland igen om repressionen mot oppositionella börjar om igen.
– Sverige har så klart blivit mitt andra hemland. Jag vill fortsätta ha anknytning till Sverige och den svenska vänstern så mycket som det går. Under alla dessa sex år har jag skapat ett liv i Sverige och några av mina bästa vänner finns här. Men jag har också familj och vänner i Ryssland, så nu har jag två hemländer, säger Aleksej Sachnin.
Avslutningsvis vill han varna för att Sverige håller på att utvecklas åt samma håll som Ryssland till följd av alla privatiseringar och den nyliberala nedskärningspolitik som håller på att slå sönder den svenska välfärdsstaten.
– Sverige är fortfarande ett av de bästa länderna i världen att leva i för en vanlig arbetare, det är inte kollaps som i Ryssland. Men vi ser att utvecklingen gör så att livet blir svårare och svårare också i Sverige. Om man är del av medelklassen så upplever man ännu inte det, säger han.
– Men om man är afghan eller ryss som jobbar på något svartjobb eller sms-vikariat, då upplever man en ganska jämförlig livssituation som i Ryssland. I Sverige finns det också gästarbetare som lever tio personer i ett rum, äter skitmat, jobbar fjorton timmar per dag, saknar rättigheter och ofta blir lurade av sina arbetsgivare. Och även infödda svenskar får sämre och sämre säkerhet vad gäller arbete och bostad. Då blir de allt möjligt, islamister, fascister. Det är en farlig utveckling.
Per Leander
Intervjun har tidigare (8/5) varit publicerad i tidningen Internationalen.
