Det bor helt klart en nostalgiker i mig och för 30 år sedan blev jag tonåring. Jag tänkte titta tillbaka på musikåret 1992. Vad var det som formade mig, vilka skivor släpptes och vilka band bildades detta år? En del spelar fortfarande och är väldigt framgångsrika medan andra gick i graven för längesen. Här kommer en återblick på 1992.
Jag tror inte att jag sticker ut hakan allt för mycket om jag påstår att en av de viktigaste musikhändelserna detta år var att tv-kanalen ZTV lanserades. Kanalen skulle vara ett alternativ till MTV, men MTV var inget alternativ det var ZTV som gällde så fort man kommit hem från plugget.
Det var en guldgruva för oss kids som gillade alternativ musik och till skillnad från MTV satsade ZTV väldigt mycket på independentmusik. Visst kantrades de första åren av kaos men jösses vad man älskade det och jag kan tänka mig att kanalen hade stor betydelse för många band som kom fram då.
1992 planterades några av de fröer som ett par år senare skulle slå rot och blommat ut rejält. Jag pratar om skatepunken och hardcorepunken. I Umeå bildades dels Abhinanda men framför allt Refused, båda banden tillhörde Straight Edge-rörelsen som fick stor uppmärksamhet efter flera attentat mot bland annat köttindustrin. Umeå blev ett slags epicentrum för hardcore och straight edge.
Ser vi till den mer melodiösa hardcorepunken som även kallas skatepunk så var det här ett år när två av de största banden bildades. I Piteå bildades Randy ur spillrorna av diverse andra band. Störst av alla är ändå Millencolin (Örebro) som dessutom är enormt uppskattade globalt med dängor som Da Strike, Bullion och No Cigar. Millencolin blev verkligen ett stilbildande band vid den tiden. 1992 bildades även 59 Times The Pain (Fagersta), Lapdog (Umeå), Fireside (Luleå) och Mindjive (Karlstad).
Vi håller oss kvar i punken en liten stund till, för det släpptes en hel del intressanta skivor och kassetter som jag vill nämna. Cosa Nostra (Mariestad), Räserbajs (Allingsås), Disfear (Nyköping) och Charles Hårfager (Örebro) EP-debuterade. Samtidigt släppte bland annat Refused (Umeå), No Fun At All (Skinnskatteberg) och Dispense (Nyköping) sina första demokassetter. På albumfronten vill jag uppmärksamma Strebers (Strängnäs) avskedsalbum Till En Vän, Big Fish (Uppsala) och deras debutalbum Vargavinter samt Charta 77 (Köping) och deras klassiska album Hobbydiktatorn. Som ni ser i parenteserna är inte punken särskilt storstadscentrerad.
Det där var lite av det jag växte upp med och vad som formade mig. Men det fanns ju så mycket mer utanför min box. Bland annat var Iron Maiden ute på turné med nya albumet Fear Of The Dark, en spelning i Sverige blev det den gången. Roxette gjorde en lång turné både på andra sidan Atlanten och Europa för att köra finalen på Ullevi i Göteborg.
1992 hölls den första upplagan av Arvikafestivalen som kom att bli ett Mecka för alla syntare. Första året spelade bland annat Sator, S.P.O.C.K, Dismember, Rikard Wolff och Pouppée Fabrikk. Dalarocken fyllde 11 år och bokade in potentater som Ringo Starr, Rolf Wikström och Popsicle.
Under 90-talet var det ändå en festival som dominerade, den som ägde rum i Hultsfreds Folkets Park. Hultsfredsfestivalen 1992 slog nytt publikrekord med 22.000 besökare och bland artisterna hittar vi Blur, Gary Moore, Olle Ljungström, Kajsa Grytt, Primal Scream och mängder av andra fantastiska akter. Tyvärr för många så ställde både Ramones och Billy Bragg in sina spelningar.
På Svensktoppen dominerade Sven-Ingvars med Två Mörka Ögon och på Grammisgalan vann Eva Dahlgren fem utmärkelser. På den amerikanska Billboardlistan hittar vi bland annat Michael Jackson, Kris Kross, Boyz II Men och Whitney Houston.
Det känns i efterhand att 1992 var året då mycket inom musiklivet började ta fart på riktigt, Nirvana slog igenom med albumet Nevermind som släpptes i slutet av 1991. Grungen blev riktigt stor, både musiken och stilen. Brittpopen måste också nämnas som blev enorm med Oasis och Suede i täten. Det var liksom som att 80-talet hade tagit slut på riktigt nu till i alla fall min glädje.
