Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) lutar i Natofrågan:
“Jag lutar åt ett ja till Natomedlemskap. Men jag har inte helt landat”, säger han i en intervju enligt Sveriges Radios reporter Fredrik Furtenbach.
Ministern ser både för- och nackdelar med ett Natomedlemskap. En av fördelarna, enligt Ardalan Shekarabi, är att om vi går med i Nato får vi mera pengar att satsa på välfärden, på skola, vård och omsorg.
Hans resonemang är att om vi går med i Nato behöver vi “bara” satsa 2 procent av BNP på militär upprustning.
Går vi inte med i Nato måste vi satsa mycket mera på militär upprustning. Kanske 3,5 procent eller kanske 4 procent av BNP för att bli så starka att vi kan försvara oss själva.
Det innebär, enligt Ardalan Shekarabis logik, att dessa extraprocent, dessa extra miljarder, det kostar att stå utanför Nato kommer att gå ut över den sociala välfärden.
Eftersom Sveriges BNP 2021 uppgick till 5 383 miljarder kronor kostar det “bara” 108 miljarder i militära muskler för att kvala in till Natomedlemskap där kvalgränsen är 2 procent av BNP.
Står vi utanför Nato måste vi, utifrån Ardalan Shekarabis logik, satsa ytterligare upp emot 108 miljarder kronor per år på militär upprustning, så att vi sammantaget kommer upp i svindlande 216 miljarder per år i militärt vapenskrammel.
Jag kommer osökt att tänka på skottehistorien om skolpojken som kommer hem från skolan med andan i halsen och ropar glatt:
“Pappa, pappa, idag har jag sparat 10 cent. Jag sprang hem från skolan i stället för att åka med bussen”.
Pappan svarar mycket upprört:
“Men pojke, vad du slösar med pengar! Nästa gång springer du hem från skolan i stället för att åka taxi så sparar du ett helt pund”.
Rolf Waltersson
