I lördags avled Elsie Gunborg Johansson, en av vår tids mest älskade författare. Hon blev 93 år.
Elsie Johansson föddes första maj 1931 och växte upp i ett statarhem i trakten Vendel på den uppländska landsbygden. Elsie var familjen Johanssons femte barn. Hennes far var lantarbetare och statare.
Redan i folkskolan visade det sig att den unga Elsie hade ,som man sa då på den tiden, ett gott läshuvud. Hennes lärarinna i folkskolan ansåg att Elsie borde läsa vidare, vilket betydde realskola och kanske vidare till studentexamen. Något som på den tiden var ovanligt för arbetarklassens barn.
Elsie pluggade flitigt vidare i några år och avlade sedan Realexamen. Men därefter valde hon förvärvsarbete och hon hamnade på Posten i Uppsala. Där jobbade hon sedan i trettio år. Sent i livet började Elsie Johansson att ägna sig åt författarskap, något som hon hade drömt om redan som ung.
Elsie Johansson debuterade 1979 med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Som väl kanske inte gjorde något större intryck på kritikerkåren men reda några år in på åttiotalet kom hennes definitiva genombrott med romantrilogin Glasfåglarna, Mosippan och Nancy. Kritikerkår var allmänt översvallande, och hon fick också snabbt en stor läsekrets. Man började tala om henne som en värdig arvtagare till Moa Martinson och hon kom att tillhöra den begränsade skaran av författare som älskades av flera generationer, och hon reste under flera år omkring i Sverige och berättade om sitt författarskap inför en uppskattande publik.
De tre ovan nämnda romanerna, som för övrigt finns i en storpocket nuförtiden, handlar om den unga flickan Nancy, som tillsammans med sina föräldrar och sina syskon växer upp i ett fattigt hem ute på den vindpinade slätten i norra Uppland. Att det handlade om Elsies egen uppväxt var uppenbart.
Efter läsare- och kritikersuccén med trilogin om Nancy följde en rad böcker som nagelfor bland annat kvinnans situation i vårt kapitalistiska och patriarkala samhälle, bland dem Ordets makt och maktens ord (1992) Guldmannen (1995) Dikter 1979 -89 (1998), Näckrosträdet (2004) Riktiga Elsie (2006), Sin ensamma kropp (2008) och Bladet från Munnen (2021), (
Elsie Johansson tog klart ställning för dem som levde i utkanten av vårt samhälle och hon förde fram kvinnornas roll i sina romaner. Hon fick motta en hel uppsjö av litterära priser, bland andra Ivar Lo-priset 1982, Moa Martinson-priset 2000, Stig Dagerman-priset 2001, Årets författare 2001, Hedenvindplaketten 2002, Aniarapriset (uppkallat efter Harry Martinsons Diktepos från 1956) 2004, Årets väckarklocka 2004 (som är uppkallat efter Elin Wägners roman från 1941). År 2008 fick Elise Johansson även Jan Fridegårdpriset. Också Fridegård var uppväxt i ett uppländskt statarhem. År 2006 mottog Elise Johansson ABFs Litteraturpris .
Kjell Andersson
