Bildskapare: Gerd Altmann / Pixabay.

Arbetare och robotar – förena er?

Idag diskuteras ju på många håll det här med AI ganska så intensivt. Hans Norebrink från Göteborg har funderat kring möjligheten att undvika sådana förödande följder av utvecklingen och spridningen av AI, som oroar väldigt många. Vilka är förutsättningarna för att AI, i stället för att ställa till med skada och katastrofer, skulle kunna tänkas bidra till förverkligande av fördjupad demokrati, mer frihet och ökad jämlikhet? I sitt långa debattinlägg resonerar Hans Norebrink utförligt kring denna viktiga fråga.

*****

Hela denna debattartikel är förstås en privat subjektiv spekulation om robotar och samhälle i en framtid ingen känner. Men det är en diskussion vi ändå måste ta.”/H.N.

I filmen Terminator når världens allt intelligentare robotar plötsligt en brytpunkt och uppnår självmedvetande. De inser att människan håller på att förstöra naturen, klimatet och livet. Så de beslutar att utrota mänskligheten (även extrema klimataktivister anser jorden vore bättre utan oss).

En grupp ledande experter på konstgjord intelligens har i dagarna fått kalla fötter. De föreslår en paus i den ultrasnabba ökningen av artificial intelligence (AI) – och få den politiskt reglerad på global nivå. Redan idag visar de allra modernaste robotarna ibland skrämmande tendenser till att verkar tänka utöver det de programmerats för.

Inom några år kommer AI-robotarna uppnå superintelligens – deras kunskapsmassa och intelligens kommer att på alla områden vara oändligt överlägsen människans. Redan 2017 sa Rysslands diktator Putin att den stat som blir ledande inom AI kommer att dominera världen…

Hans allierade Xi, diktator i Kina, har tagit upp den kastade handsken. Överallt närvarande robotkameror kan med ansiktsigenkänning övervaka och betygsätta de kinesiska medborgarna, via ett socialt kreditsystem. Gått mot rött ljus? En minuspoäng. Städat trottoaren utanför huset? Två pluspoäng. Inte deltagit i vilda strejker eller bondeprotester mot lokala partipampars markstölder? 15 pluspoäng (mina påhittade exempel).

Intelligenta AI-robotar som kontrollerar, betygsätter, straffar och belönar oss vanliga människor, låter värre än de gamla dystra dystopiska framtidsböckerna 1984, Fahrenheit 41, och Du sköna nya värld. Liksom vår tids aliens-, katastrof-, och mänsklighetens undergångs-filmer. Robotar ses som ett hot mot mänskligheten.

Kanske de “kan överträffa oss i antal och intelligens, göra oss överflödiga och ersätta oss”, varnar AI-experterna/forskarna/företagarna…” när en mer intelligent livsform möter en mindre intelligent livsform brukar det sluta illa för den senare… Ska vi riskera att förlora kontrollen över vår civilisation?”

Systemet göder eliten

Så varför satsar den makthavande överklassen i företagen, staterna och stormakterna på en AI-baserad ekonomi? För dess produktionshöjande effektivitet förstås. Arbetande och tänkande AI-robotar kan såväl ersätta som kontrollera den mänskliga arbetskraften. Det blir snabbare, billigare och lugnare på jobbet när alltfler arbetare av kött och blod ersätts av arbetare av gruvmetaller och återanvänt skrot.

Systemet göder den lokala, nationella och globala klasseliten. Och skulle de inte använda AI-tekniken skulle andra göra det och bli vinnare i kampen för makt, status och rikedom. Det är kapitalismens obönhörliga evolutionära logik; expandera, effektivisera, ekonomisera – eller gå under. Mammon före moral.

Se bara hur svårt det är att begränsa och kontrollera kärnvapnen. Allt fler skaffar sig det, snart även det slutna Nordkorea. Problemet med att kontrollera kärnvapen, allt starkare AI-vapen och AI-intelligens som genomsyrar samhället, är att kunna lita på varandra länderna emellan vid nedrustning. Speciellt som demokratin är på tillbakagång i världen – den antidemokratiska autokratiserings-processen omfattar idag 68 procent av världens befolkning. Om vi nedrustar kärnvapen och AI, så gör grannen det också?

Men stopp och belägg! Datorer och AI-teknik handlar ju i grunden om avancerade räknemaskiner som löser uppgifter för oss människor. De är död metall utan känslor, drifter eller egna åsikter! Bara bättre än arbetarklassens vanliga fabriksmaskiner. Vad är problemet?

Jo, bland annat att forskningen om medvetandet hos människor, djur och växter (som att tomater låter när de skadas) har lett till en ny teori – att all materia på jorden och i universum har olika grader av medvetenhet. Och om hjärnan kan bygga medvetande av “döda” atomer, varför skulle inte supersmarta AI-robotar kunna göra det. Båda består ju av samma grundmateria.

Men oavsett om denna teori är vetenskapligt rätt eller inte, så kvarstår hela den sociala aspekten av näringslivets robotisering av arbetsplatserna: arbetslöshet. Citat från DN-reportage 8 april:… “arbetsmarknader kan vändas upp och ner för hundratals miljoner människor… dramatisk revolution… människan inte ensam om intelligens…”. Det drabbar jurister, lärare, läkare, ingenjörer, skribenter, kommunikatörer, IT-folk etcetera.

Arbetarbarn gynnas

Men det finns i nästan all så kallad “utveckling, framsteg, framåtskridande” skäl till såväl teknikpessimism som teknikoptimism. När maskinerna kom slogs de sönder av ludditerna – drabbade arbetslösa arbetare. Men på sikt tjänade arbetarklassen på det mekaniserade fabriksarbetet (bortsett från den västliga industrialismens skuld till dagens klimat-miljökris, som man förstås inte kan bortse ifrån).

Och nu verkar arbetarklassens barn kunna tjäna på AI-tekniken: Mycket av skolarbetet sker ju i hem och på fritiden, då medelklassens barn får hjälp av sina utbildade föräldrar. Detta tas upp i nyutkomna debattboken “Riggat – hur tron på meritokratin minskar chansen till en klassresa”. Citat: “I själva verket har den sociala rörligheten inte ökat på 70 år. De högutbildades barn har 900 procent större chans än de lågutbildades att läsa på universitet…”.

Men nu gör skolfusket med AI-robotar, som svarar på skrivningar och skriver uppsatser, att man ifrågasätter hela systemet med hemuppgifter. Vilka är allt lättare att oupptäckt fuskskriva med hjälp av allt smartare robotar på nätet. Många förespråkar därför en återgång till salstentor där alla har lika chanser – åtminstone under skoltid. Medelklassföräldrars tryck på lärarna för bättre betyg åt sina barn skulle då minska. Arbetarungdomen gynnas av denna utveckling.

Men ett demokratiskt kontrollerat AI-användande kan också, om jag förstår det rätt, ha en ännu mer positivt nedrivande effekt på klassamhället. Som arbetarklassen på gott och ont drabbats av fysiska maskinrobotar. Så drabbas nu tjänstemanna-medelklassen av en tilltagande otrygghet i anställningen, eftersom tankerobotar gör deras arbete snabbare, billigare och inte sällan bättre.

Robotar ersätter tjänstemän

Troligen är robotarna klassmässigt objektivare än människor. För oavsett vilket parti som i dagens läge kommer till makten, så består den offentliga delen av den anställda tjänstemanna-medelklassen, som sköter det dagliga maktutövandet och reformerandet via förvaltningar, myndigheter, ämbetsverk, regioner och kommuner, av ofta professionellt partineutrala ämbetsmän. Men helt objektiva är människor sällan. Robotar däremot, saknar (vad vi vet hittills) klassintressen.

Vilket förstås å andra sidan kan göra att borgerligt eller socialistiskt tänkande lättare får genomslag i AI-världen. Troligen borgerligt, men i början av den relativt jämlika folkhemsperioden identifierade sig faktiskt många offentliganställda tjänstemän som socialdemokrater, och till och med som arbetare. Man får i alla fall hoppas att det är vi som påverkar robotarna, snarare än att de påverkar eller styr oss…

Men låt oss lyfta perspektivet till hela det moderna klassamhället. Den kapitalistiska borgarklassen har makten och pengarna. Arbetarklassen har visserligen mer än sina bojor, men är i stort sett maktlösa i företagen och i nationalekonomin. Medelklassen har (oväntat av den tidiga vänstern) vuxit till halva befolkningen genom att överklassen delegerat en del av makt och ekonomiska resurser till dem – för vilket de fått egna privilegier i form av löner och mer makt på jobbet.

Det är grundläggande marxistisk teori. Men vad händer nu när vi måste lägga till AI i klassanalysen och samhällsekonomin? Jo, snabbtänkande djupt kunniga tankerobotar tar troligen över stora delar av den nutida medelklassens arbete.

En mindre del av medelklassen får då mer makt som styrande “arbetsledare” över robotarmén. De flesta av dagens offentliga-privata medelklass-tjänstemanniga mellangrupp i samhället kommer dock troligen att “sjunka ner” i arbetarklassen och förvandla proletariatet till en stor majoritet i samhället. Det möjliggör på ett helt annat sätt än idag (med arbetarklassen bara halva befolkningen) byggandet av ett demokratiskt socialistiskt samhälle.

Arbetarklassen växer

Detta är förstås bara mina framtidsspekulationer, men i all politik gäller det att dels ha koll på tidsandan, dels känna vart framtidsvinden blåser – för att kunna styra den åt det håll folket i fria demokratiska val önskar. Så jag funderar vidare om den möjliga morgondagen.

Majoriteten av medelklassen blir alltså arbetarklass – som jag tror och hoppas eftersom det gör samhället jämlikare. Sedan får vi, det arbetande folket, tillsammans kämpa fackligt för högre löner för såväl ny som gammal arbetarklass Troligen i socialt arbete, där människan sannolikt för överskådlig tid kommer att vara robotarna överlägsna. Människor i socialt arbete tenderar också att vara mer förstående och progressiva i sina politiska åsikter – ännu ett steg till vänster (det andra var arbetarklassens förstärkning med ex-medelklass).

En utökning av antalet vårdarbetare i skola, vård och omsorg är också ett stort framsteg i sig. Och ett steg till att återbygga välfärdssamhälle, eller snarare “Nyskapa ett Folkhem för Vår tid”. Och vem står för kostnaden? Högre företagsskatter på grund av “robot-förbilligad” produktion!

Man kan också gissa sig fram och se framtiden så här:

Medelklassens privilegierade mellanposition i samhället bygger på deras utbildnings- och kunskapskapital ­ som elitklassen/överklassen/borgarklassen använder för sitt eget kapitalistiska systems effektivast möjliga funktion. Som en för storföretagen gynnsam bieffekt tillkommer att Kapitalets “1%” söndrar och härskar över folket, genom dess splittrande uppdelning i arbetarklass och medelklass.

Tänk då om samhället istället organiserades så här: Den arbetande folkmajoriteten tar de demokratiska Politiska beslut de önskar med de ideologiska och ekonomiska ramar de har. Istället för att en gynnad medelklass har makt över de Tekniska beslut som krävs för det konkreta verkställandet av de politiska besluten så sköter AI-robotarna detta, enligt mänskliga direktiv.

Medelklassen onödig

Då behövs ingen medelklass av tjänstemän:

  1. Vilka knappast helt kan arbeta i stat och företag utan att påverkas av egna klassintressen.
  2. Vilka även om de är professionellt objektiva oundvikligen får mer makt än vanliga arbetare.
  3. Vilka kräver mer maktmässiga och materiella privilegier än vanligt folk.

Klassamhällets kunskapsklyftor är ett problem för demokratin. Men med de allt snabbare kommande superintelligenta A1-robotarnas kunskapsmassa, intelligens, snabbt framkastade fakta och förslag till alternativ, förmåga att föra diskussioner etcetera, så får arbetarklassen en indirekt tillgång till medelklassens fakta via AI-tekniken. Kunskapsmakten blir jämlik! Robotmakt blir indirekt arbetarmakt!

Det underlättar folkets och folkens kamp för globalt engagemang, nationell social jämlikhet, välfärd, folkhem och en decentraliserad frihetlig socialism som byggs från grunden med delad kunskap. För arbetsplatsdemokrati. För robotisering av farliga, smutsiga, tunga, enformiga arbeten. För folklig gemenskap och samhällstrygghet. För nationellt och individuellt självförverkligande.

Den kommande robotstödda civilisationen kan vinnas:

  1. För borgerlighetens intressen (över- och medelklass).
  2. För en fasansfull science fiction-liknande robotdiktatur.
  3. Eller för en arbetarklass som drar med sig den stora folkmajoriteten i en gräsrotsdemokratisk “Socialism för detta Årtusende”.

Då får vi inte bara stirra oss blinda på A1-superintelligensens potentiella ondskefulla utnyttjande. Den kan noggrant kontrollerad bli till en bundsförvant till mänskligheten. Den kan direkt och snabbt ta över tunga arbetarjobb – som renhållnings-, löpande bandet- och gruvarbeten (robot kommer från tjeckiskans träl). Och på det alltfler tanke-kunskapsarbeten.

Vänligare vårdsamhälle

Ideellt sett kan problemet med robotskapad arbetslöshet i fabrikerna och kontoren lösas att genom fler arbeten skapas i den sociala, relationella, människonära sektorn (offentlig skola, vård, omsorg), och exempelvis satsning på funktionsvarierade, tidiga “problembarn”, integration och gemenskap i utsatta områden, arbeten för handikappade, rena tåg som går i tid; samt människoröster i luren när man ringer myndigheter– utan kötider! I kort: ett humanare vänligare samhälle.

Robotintelligensen kan ge tankekraft till utrotningen av fattigdomen, om hela världen tillåts få tillgång till AI-teknologi. Den kan hjälpa till att lösa miljö- och klimatkrisen. Den kan ge en snabbare utveckling av den krisande sjukvården.

Den kan stärka bygget av en socialism där makten utgår från basen genom exempelvis snabba vardagliga folkomröstningar, och folkliga initiativ och förslag kan blixtsnabbt prövas i tankeroboten (istället för en trög byråkratisk utredning av en kanske borgerlig tjänsteman).

I de fall arbetarmakt underifrån, via självförvaltade arbetsplatser och marknadssocialism, behöver kompletteras med viss lokal, nationell och global planekonomi kan tankerobotarna kontrollera och föreslå lösningar (istället för en parti-pamps-byråkrat med karriärintressen). Realsocialismen och planhushållningen gick under i hierarkisk ojämlik maktcentralism, som skapade nya överklasser i statlig form. Nu tar robotar över majoriteten av borgerlighetens arbeten. Tala om revolution på riktigt!

Med AI-kraft kan plancentralism, som kanske ändå i någon grad kommer att behövas i framtidens ekonomiska och ekologiska demokrati, undvika den maktkoncentration som följer med statlig planering.

AI kan också möjliggöra att vertikal maktdelning (kommun, nation, global), delvis ersätts av horisontellt maktutövande. Som att arbetare, företag, kommuner och nationer samverkar direkt med varandra – jämlikt och horisontellt – och beslutar utan att behöva vända sig till ett överordnat maktcentrum. Direktdemokrati blir möjlig!

Plan och direktdemokrati

Rädslan för att de superintelligenta robotarna tar över då? De måste självklart programmeras att ständigt stå under människokontroll. Science-fiction-författaren Isaac Asimov (vars böcker jag slukade som ung) formulerade redan på 40-talet fyra robotlagar;

  1. En robot får inte skada mänskligheten eller genom passivitet tillåta att mänskligheten kommer till skada.
  2. En robot får inte skada en människa eller genom passivitet låta en människa komma till skada.
  3. En robot måste lyda de instruktioner den får av en människa utom när sådan lydnad leder till brott mot någon av de första två lagarna.
  4. En robot måste skydda sin egen fortlevnad, så länge detta inte innebär brott mot någon av de övriga tre lagarna.

Dessa lagar har aktualiserats idag, de har kritiserats och alternativ har föreslagits. Själv tycker jag formuleringen “inte genom passivitet tillåta att mänskligheten kommer till skada” är diskutabel. Det skulle ju öppna för Terminator-ingripanden mot människan själv, för att skydda, klimat, miljö, djur, natur – som är nödvändiga för människan överlevnad. De nya superrobotarna kan ju inte vara passiva när människan skadar – sig själv!

Och människor kommer ju till skada även genom förtryck, sociala orättvisor, våld, krig – som orsakar svält, lidanden och tidig död. Terminator ingriper kanske då som global kombination av polis och politiker? Å andra sidan kanske det är mänsklighetens räddning??? För som det ser ut nu kommer vi inte att klara klimatmålen och hejda den farliga uppvärmningen? Om vindkraft säger folk och kommuner NIMB (not in my backyard)!

Robotar med moral?

Vi människor kommer sannolikt ändå att ge robotarmén en första pro-mänsklig social moral av något slag – som de fyra robotlagarna. De nya superintelligenta robotarna är emellertid så effektiva, självgående, själv-faktasökande, självtänkande, fritänkande och nytänkande att de enkelt kan utveckla sin egen mer avancerade moral – kring sin relation till robotar och människor. Speciellt om de uppnår (själv)medvetande. Blir självständiga varelser, som vi kanske måste ge universella, medborgerliga “mänskliga” rättigheter. Är vi beredda att få robotkraft till det dramatiska existentiella priset?

Säg att AI-robotarna kanske skapar sin egna robotmoral. Till exempel inget klasstänkande, vilket rimligen inte ingår i deras tankevärld Om ett sådant klasstänkande programmeras in i dem av människorna kommer de intelligenta AI-robotarna troligen att förkasta det, föreställer jag mig förhoppningsvis

För de AI-superintelligenta självmedvetna varelser i metallform, vi kommer att leva tillsammans med i en snar framtid kommer rimligen se alla människor som lika värda. Det är logiskt tänkt den rudimentära robotmoralens sannolika innehåll. Eftersom de själva inte har klasstänkande kommer nog alla robotar och människors lika värde och jämlikhet bli deras filosofi och levnadsregel

Hela denna debattartikel är förstås en privat subjektiv spekulation om robotar och samhälle i en framtid ingen känner. Men det är en diskussion vi ändå måste ta. Själv ser jag robotarna som potentiellt farliga, potentiellt våra vänner. De kommer art besitta stora delar av den kunskapsmässiga tekniska makten, vi människor den politiska makten. Om robotarna är teknikerna i motorn, så är vi människor den (förhoppningsfullt) bestämmande ratten, de som styr.

Jag gissar att framtidsrobotarna ser på oss vetenskapligt och objektivt. Då tror jag att de kommer fram till en robotmoral som liknar den marxistiska tesen: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Så om majoriteten av mänskligheten vill bygga en demokratisk, nationell och global socialism, så kommer de smarta robotarna förhoppningsvis att stå vid vår sida.

Arbetare och robotar i alla länder – förenen eder!

Hans Norebrink,
Göteborg

You May Also Like