Den 21 april släpper Eskilstunatjejen Angelina Pavanelli sin nya EP Lika bra vi. Dagen efter är det releasefest på Norr Bar & Restaurang med Sam Albie som support.
Svensk pop säger jag, För Evigt med Hanna Ferm eller Rosa Himmel med Molly Sandén säger ni. Nej säger jag. För Angelina Pavanelli känns på riktigt, det här är inga kommersiella kyssar i regnet. Kanske är det på grund av att Angelina har kontroll över sin musik genom hela produktionen som gör att det känns mer äkta. Det finns en melankoli i musiken som får mig att tänka på Annika Norlin. Likaså när det gäller texterna, Angelina skriver inte mycket på rim, låtarna blir istället till sköra livsbetraktelser.
Jag ska försöka tydliggöra vad jag menar med att Angelina Pavanelli känns på riktigt. Jag vill verkligen inte förringa någons känslor men jag tycker inte att den musik som vevas om och om igen på radion känns särskilt genuin. Visst, ett krossat hjärta är alltid ett krossat hjärta men min känsla är att alla kommersiella poplåtar är stöpta i samma form och har passerat samma filter. Där är inte redan nämnda Annika Norlin och där är inte Angelina Pavanelli.
För även om låtarna är jämförbara med den svenska moderna popmusiken är det här inga jobbiga radioplågor med tråkiga nödrim och romanser som utspelar sig i miljöer många drömmer om men som få kan relatera till. Det kan man däremot med Pavanellis texter, hon kallar själv sin musik för småstadspop. Det finns heller inget team som stakar ut vägen till Angelina, det bevisar hon att hon klarar helt på egen hand, något som betyder enormt mycket för mig som är uppväxt i en Do It Yourself-anda. Då kan jag ändå uppskatta och respektera den musik jag vanligtvis inte lyssnar på.
Lika bra vi innehåller fyra låtar med en grund av syntbaserad musik där fokus ligger lika mycket på texterna som den vackra och eteriska sången. Det bjuds även på snygga melodier och jag är alltid svag för spår av vemod. Ska jag plocka ut en favoritlåt blir det Dumt att be. I min bok har Angelina Pavanelli en fin framtid och min förhoppning är att hon inte släpper den kontroll hon har över sin musik.
