Ge inte upp Nato-motståndet!
- Turkiet har ännu inte ratificerat svenskt Nato-inträde
- Erdoğan kräver att kurdernas demokratiska rättigheter inskränks mer
- Vänsterpartiet får inte ge upp Nato-motståndet
Artikeln har tidigare (20/7) varit publicerad som ledare i tidningen Internationalen.
Bara dagar efter att champagnen korkats upp kom baksmällan för Nato-etablissemanget. Det ser ut som att Turkiets parlament inte kommer ratificera Sveriges medlemskap i Nato snabbt och villkorslöst. Parlamentet skulle inte ta upp frågan förrän efter semesteruppehållet, med andra ord i oktober.
Nu ser det ut som att landets utrikesutskott kan komma att fortsätta arbeta under semesteruppehållet, vilket väckt hoppet hos önsketänkande Nato-anhängare att det hela mycket snart ska vara över. Fast mycket talar emot deras förhoppningar ändå. Erdogans konservativa Rättvise- och utvecklingsparti AKP saknar egen majoritet i parlamentet och samarbetar med det högerextrema Nationella rörelsepartiet MHP som är starkt kritiskt mot Sveriges Nato-ansökan. Partiledaren Devlet Bahceli beskrev i helgen Sverige som “ett land som hotar vår nationella existens och omfamnar blodiga terroristorganisationer” (Sveriges Radio, 15/7).
Om Erdoğan vill se ett svenskt Nato-medlemskap så snabbt som möjligt måste han sträcka ut en hand till oppositionen CHP. I turkiska valrörelsen i våras framställdes CHP som mer välvilligt inställda till Sveriges medlemsansökan, men nu när regeringen möter kritik för undfallenhet mot Sverige vad gäller PKK framstår de som betydligt mer ambivalenta. Ett sådant drag skulle samtidigt riskera att spräcka koalitionen med MHP i parlamentet.
Från turkisk horisont är det också så att den dagen Sverige går med finns det inte längre några garantier för att Sverige uppfyller sin del av åtagandena.
Erdoğan sade i förra veckan att han förväntar sig att Sverige återkommer med den “färdplan mot terrorism” som landet åtagit sig att presentera innan ett turkiskt godkännande kan bli aktuellt. Sveriges utrikesminister Tobias Billström väljer istället att tolka avtalet som att Sveriges Nato-medlemskap först ratificeras av Turkiet och sedan fullföljer Sverige nämnda punkter i avtalet (DN, 13/7). Så redan här finns en motsättning. Frågan kompliceras också av koranbränningar och att svenskt stöd för turkiskt EU-medlemskap också lyfts in i avtalet.
Utanför avtalet har USA:s president Joe Biden använt frågan om amerikanska stridsflygplan F-16 som ett påtryckningsmedel. Affären har under lång tid blockerats av amerikanska kongressen och trots Bidens löften om leveranser under mötet i Vilnius så kan starkt Turkiet-kritiska ledamöter som Bob Menendez fortfarande sätta käppar i hjulet.
För Erdoğans del kan det finnas anledning att hålla liv i debaclet kring Sverige för att ha ett påtryckningsmedel tills planen står på ett turkiskt flygfält.
Optimistiska massmedier har hela tiden avfärdat turkiska krav som “spel för gallerierna”, men på samma sätt som Sveriges politiker har sina käpphästar har Turkiets sina.
Låt oss för en stund utgå från att de tänker hålla fast vid sina käpphästar, att de genuint vill se svenska polisen angripa fredliga PKK-demonstrationer, massarrestera kurder och utlämna journalister. Det skulle kräva att regeringen tar direkt kontroll över domstolar och polismyndigheter för att dirigera dem enligt turkiska önskemål.
Visst, vi ska inte underdriva risken för en öppen auktoritär utveckling om högern och Sverigedemokraterna abonnerar på regeringsmakten. Men i förhållande till Turkiets omröstning i oktober är det inte en särskilt relevant faktor.
Kontentan är att än är det inte över. Rojava-kommittéerna har på sociala medier mycket föredömligt manat till fortsatt motstånd mot Nato.
Vänsterpartiet måste följa uppmaningen.
Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska!
