Abert Viksten föddes i Graninge socken i norra Hälsingland. Fadern var skomakare och drev ett litet skogsbruk. Albert förkovrade sig med studier på Hola folkhögskola belägen i Ådalen. Därefter började en lång journalistisk karriär och författarbana.
Journalistiken tog start på den s-märkta Nya Norrland i Sundsvall och fortsatte på Norrskensflammans redaktion några år. Vid sidan av sitt jobb som journalist började han skriva romaner som oftast utspelas i Kanada, dit han gjorde flera långa resor, samt uppe i norra ishavet, där Albert Viksten också vistades flera gånger.
Sammanlagt blev det ett drygt tjugotal böcker som kom från Albert Vikstens penna, varav dessa är några: Strida för livet 1917, Bäverbäcken 1923, Hårda män 1926, Storm över Niporna 1935, Eld och Bröd 1948, Blå gryning 1950 samt Vindkantring 1953. De tre senare romanerna är självbiografiska. Albert Viksten berättar om sin väg från det fattiga torpet inne i de djupa Hälsingeskogarna via folkhögskolestudier fram till författarlivet.
Albert Viksten var också på 40- 50- och 60-talet flitigt verksam som föreläsare och folkbildare.
Några andra romaner som är värda att läsa är Drama i norr samt Mitt Paradis. Den senare boken handlar om trakterna omkring Färila i Hälsingland där hans skrivarstuga står kvar. Nuförtiden är hans skrivarlya ett museum över Albert Vikstens livsgärning.
