Alar Kuutmann har under åren haft en lång rad samtal med kända Eskilstunaprofiler. Samtalen äger rum på Ebelingmuséet i Torshälla. Ebelingmuséet som fått sitt namn efter konstnären Allan Ebeling (1897-1975) Från 1930-talet och till sin död var Allan Ebeling verksam i Torshälla.
Alar Kuutman är själv Torshällabo så det faller sig naturligt att samtalen hålls på hans hemmaplan.
Samtalsserien har som stående rubrik “Alar Talar Med …”. Den här gången, 23 november, var det tre inbjudna gäster från lokalradion P4 Sörmland. Det var Arja Claesson, Lucia Sivertsen och Kerstin Svenson, som alla jobbar eller har jobbat på Radio Sörmland.
Arja Claesson, som har finska rötter, arbetade på radion redan när sändningarna startade 9 maj 1977. Hon berättade vilken stor skillnad det var då mot nu.
– Då var inte alls så inrutat och tidsstyrt som det är idag. Intervjuer fick ta den tid det tog. Numera är riktlinjerna bestämda. Till exempel att talade inslag får ta max 4 minuter och 30 sekunder. Därefter måste man avbryta med musik. Musiklistan är också bestämd centralt så det är i stort sett samma musik som spelas i samtliga Sveriges Radios lokalradiostationer, berättade Arja.
Eftersom Arja kommer från Finland och har finska som modersmål ansvarade hon också för sändningarna på finska. Eskilstuna hade då, och har fortfarande, en stor andel finländare som kom hit som arbetskraftsinvandrare på 1960- 1970-talet. Numera är Arja pensionär sedan några år.
Lucia Sivertsen kommer från Mexiko City där hon arbetade med lokalradiosändningar. Det var både nyhetssändningar, reportage och intervjuer.
– Jämfört med Sverige och Eskilstuna är Mexiko City som en helt annan värld. Till exempel ser man fattiga barn som tigger på gatorna. Och klassamhället är öppnare och brutalare än i Sverige. Det kan man ha i tankarna när man talar om orättvisor och (barn)fattigdom i Sverige”, menade Lucia.
Under en tid arbetade hon också med lokalradio i Madrid innan kärleken förde henne till Sverige. Hon kom först till Västerås och sedan till Eskilstuna där hon nu arbetar som programledare.
Både Lucia och Arja berättade hur de fått kritik från ”arga lyssnare” på grund av deras brytning. Men i grunden handlade det inte i första hand om att de talade svenska med spansk respektive finsk brytning. Det är ofta bara ett svepskäl för att kritisera att de är invandrare. Jag har hittat några gnällspikar på Flashback. En som kallar sig Maulca och har en profilbild föreställande Rumäniens förre diktator Ceausescu skriver om Lucia Sivertsen:
”Men för helvete skicka människan på SFI i minst 2 år… PK Sverige och i synnerhet detta jävla Sveriges Radio. Betonghäckarnas paradis! Ta bort henne från kanalen”
Samtalet kom därför in på hur det lät i Sveriges Radio när sändningarna startade under 1920-talet. Då var det “rikssvenska” som gällde. Det fanns inte på kartan att programledare ens skulle få bryta på skånska eller någon annan ”obegriplig” dialekt.
Kerstin Svenson arbetar som reporter på Radio Sörmland. Hon har gjort sig känd som programledare för serier som ”I hängmattan -samtal med kända sörmlänningar” och ”Klara färdiga gå”, en serie om idrott och hälsa.
Kerstin berättade att hon gjort flera långa intervjuer. Bland annat med förre Vänsterpartiledaren Lars Ohly, Leif GW Persson och Jan Guillou.
– Intervjun med Lars Ohly var på cirka en timme. Programformatet på lokalradion tvingade mig att klippa ner det till fyra minuter och 30 sekunder. Egentligen en omöjlighet. Dessutom ett slöseri med intressant och viktigt material. Jag hade ansträngt mig att inte bara ställa de vanliga “standardfrågorna” utan hitta nya infallsvinklar, berättade Kerstin
Intervjun med Jan Guillou gjordes på Solbacka, den överklassiga internatskola i Sörmland Jan gick på och som hans bok ”Ondskan” handlar om. Ondskan har också filmatiserats (2003) och har samma titel.
Kerstin berättade att Jan var lätt att intervjua och att han hade humor. Men att han uppenbarligen kände sig “illa till mods” över att återvända till den skola han hade så dåliga erfarenheter av. Eller som det står i efterordet till boken Ondskan:
I Jan Guillous Ondskan beskrivs våldet i den svenska vardagen. Vi får följa huvudpersonen Eriks fostran i ondska från hemmet med den sadistiske fadern, till skolgården med dess gängbildningar. Erik blir relegerad och hamnar på internatskola (Solbacka, min anmärkning) Det är en värld fylld av pennalism…”
På tal om filmen Ondskan: De sadistiske fadern spelas av Johan Rabaues som under 1970-talet medverkade i teatergruppen Modellteatern i Eskilstuna. En teatergrupp gjorde barnteater.
Så har vi Cecilia Uddén, Sveriges Radios skickliga reporter i Mellanöstern, som i dagarna fått Stora Journalistpriset som Årets röst. Under en tid arbetade Cecilia Uddén på Radio Sörmland.
Till sist ett klarläggande. Torshälla, som 1971 uppgick i Eskilstuna kommun, fick sina stadsrättigheter 1317. Eskilstuna blev stad först 1659.
Därför säger genuina Torshällabor att de är från Torshälla – inte från Eskilstuna.
För den som vill lyssna på P4 Sörmland är det bara att ratta in på 100,1 Mhz, som står för Megahertz.
PS. Egentligen skulle jag bara lyssna på “Alar talar med …”. Jag hade ingen avsikt att skriva ett inlägg i eFOLKET, så jag gjorde sparsamt med anteckningar. Mycket är hämtat ut minnet. Därför kanske citaten inte är helt ordagranna. Men jag tror att jag fått med andemeningen i det hela.
Rolf Waltersson
