“Fakta: Ålands status:
- Åland är en del av republiken Finland, men har ett eget självstyrande parlament, lagtinget, som har rätt att stifta egna landskapslagar.
- Är sedan år 1856 en demilitariserad zon efter Krimkriget och fredsförhandlingarna i Paris, och är även neutraliserat sedan 1921.
- Demilitariseringen innebär att militära styrkor, anläggningar och befästningar inte får förekomma i området.
- Neutraliseringen innebär att alla krigshandlingar mot eller inom Åland är otillåtna.
- Finland är förpliktigat att garantera att denna status upprätthålls”. (se lästips – Syre)
Men efter Finlands Nato-anslutning höjs röster för att avskaffa denna gamla demilitarisering:
“En relikt från forntiden”, kallas Ålands särlösning. “Med demilitariseringen kan Åland anfallas mycket lättare”, är ett annat argument för att motivera en militarisering av Åland, som också kallas “Fredens öar”.
“Det självstyrande Åland har ingen självbestämmanderätt angående Finlands medlemskap i Nato men har krävt att det i Finlands ansökan om Nato-medlemskap inkluderas en klausul om att Ålands särstatus, inklusive demilitariseringen, ska behållas. Något som får stöd av cirka 70 procent av ålänningarna, enligt en undersökning”, skriver Dagens Arena (se lästips)
Samtidigt som 70 procent av ålänningarna vill bevara Åland som demilitariserad zon vill 60 procent av ålänningarna att Finland ska gå med i Nato.
En aning motsägelsefullt kan tyckas. Som att både vilja äta kakan och ha den kvar. Att vara med i Nato är inte så oskyldigt som att bli inbjuden på kaffekalas.
Men Nato-debatten och svängningen i Natofrågan, i både Finland och Sverige, gick så fort att man inte han tänka efter före.
Var det så här det skulle bli – det hade vi ingen aaaning om.
Och när Finland lämnade in sin Nato-ansökan tog man upp den här frågan om Ålands ställning som demilitariseras zon:
“Finlands regering och utrikesminister Pekka Haavisto har varit tydliga i frågan. Ålands ställning ska inte ändras i och med Natoanslutningen”, enligt Dagens Arena.
Men när man läser vad Finlands Natoambassadör, Klaus Korhonen, säger får man en annan bild av hur det ligger till med Ålands särställning:
“I anslutningsdialogen med Nato förra året – innan man offentligt och formellt blev ett inbjudet land – tog Finland upp Ålands folkrättsliga ställning med Nato, som förstås känner till detta mycket bra. DET LEDDE INTE TILL NÅGON DISKUSSION” (min kursivering), säger Korhonen som tolkar det hela mera som en intern finländsk debatt. (se lästips – svenska.yle.fi)
Det ser ut som att ord står mot ord. Bluffar och ljuger utrikesminister Pekka Haavisto när han säger att “Ålands ställning inte ändras i och med Natoanslutningen”, när Korhonens säger “Det ledde inte till någon diskussion”. Finns det, eller finns det inte, någon klausul om Ålands särställning?
Nu pågår en debatt, om än lite i skymundan, hur det blir med Åland som “Fredens öar” nu när Finland är med i Nato.
“En illegitim och ensidig uppsägning av avtalet ses som en fientlig handling”, säger Sia Spiliopoulou Åkermark, direktör på Ålands fredsinstitut.
“Kan Nato påverka Åland?”, frågar tidningen Syre
Jag skulle vilja vända på frågan; “Kan Åland påverka Nato?”
Men det är väl en nåd att stilla bedja om i dessa tider med militär kapprustning där krigsretoriken står som spön i backen.
Nu kan ju någon säga att “det är ju bara (tomma) ord på ett papper” som i skarpt läge inte betyder något.
Men vore det så illa, vore det meningslöst att över huvud taget teckna internationella avtal och förbindelser. Är FN-deklarationen också bara “tomma ord på ett papper” som man inte behöver bry sig om?
Lästips:
- “Fredens öar”: Kan Nato påverka Åland? – Tidningen Syre, 17 juni 2023
- “Fredens öar” oroas av Natodiskussion – Tidningen Syre, 9 april 2022
- Åland kan föregå med exempel inom Nato – Dagens Arena, 9 juni 2022
- Finlands Natoambassadör om Ålands demilitarisering: “Det är en interns finländsk debatt” – svenska.yle.fi, 21 april 2023
- Ålands självstyre firar 100 år – eFOLKET, 9 juni 2022
- Åland – ett land i havet – aland.com
Rolf Waltersson
