- Lars Taxéns insändare har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
Dagens brist på läkemedel har tvingat regeringen att agera. Man uppmanar kroniskt sjuka att lägga till extra doser i sina medicinförråd. I stället för att ha medicin för den närmaste veckan bör varje person, som är beroende av kontinuerlig medicinering, ha ett förråd för omkring en månad framåt.
Att den svaga kronkursen och inflationen bidrar till bristen är troligt. Men grundorsaken berör man inte. Att läkemedelsbristen inte beror på resursbrist blev tydligt under pandemin. Då var allt ljus på sjukvården. Resurser trollades fram, moderniseringar som kört fast i åratal fixades på nolltid, organisationer stöptes om, och personal lovordades för sin offervilja.
Sverige hade länge en väl fungerande läkemedelsförsörjning. Genom statliga Apoteket AB samordnades lagerhållningen av viktiga mediciner så att tillfälliga produktionsstopp i läkemedelsfabriker inte skulle drabba patienter och sjukhus. 2009 avreglerade Alliansen apoteksmonopolet. Marknaden skulle då ta över ansvaret. Men det hände aldrig. Den ansvarige ministern, Göran Hägglund (KD) var självkritisk efter att avregleringen var ett faktum: “Sett i backspegeln borde vi byggt upp ett ansvar för att den funktionen skulle upprätthållas”, sa han till Dagens Nyheter (1 april 2020).
Under coronapandemin framhöll Johan Styrud, då överläkare på Danderyds sjukhus, att bristen medförde att smittade patienter hade sämre chans att överleva. Coronasmittade personer som kräver intensivvård behöver nästan alltid andas med respirator, och för att den konstgjorda andningen ska fungera behöver patienten sövas. Om patienten inte är tillräckligt sövd så börjar denne andas emot respiratorn, vilket kan skada lungorna.
Martin Klepke, tidningen Arbetets ledarskribent, uttryckte exakt vad det handlar om: “Jag jagar livsviktig medicin bland hårschampo. Sedan Alliansen slog den statliga apotekstjänsten i spillror är tillgången på min livsviktiga medicin ett lotteri” (14 september 2021).
Ansvaret för att lagerhålla medicinen har alltså lämpats över på individen i enlighet med Tidögängets filosofi. Att det kan riskera livet på kroniskt sjuka spelar ingen roll. Den gemensamma välfärden ska utplånas en gång för alla.
“Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten”, förkunnade en ung Ulf Kristersson redan för över trettio år sedan (Svensk Tidskrift 1990).
Lars Taxén
