Är detta bara en parodi, iscensatt av en redlös regissör? Den svenska Natoansökan hann knappt knacka på dörren innan skägget fastnade i brevlådan.
Erdoğans krav på svensk vapenexport och utlämning av kurdiska “terrorister” – plus svenskt löfte om att avveckla bistånd till Rojava och glömma HDP (Socialdemokraternas systerparti) – som villkor för svenskt Natomedlemskap tycks inte bara vara spel för galleriet.
Oavsett om Erdoğans mål egentligen är att tvinga USA att återuppta det militära biståndet och ge Turkiet fritt spelrum i norra Syrien inför den planerade turkiska invasionen av kurdiska områden där, är villkoren reella.
Att den svenska regeringen inte bara skickar förhandlare utan även SÄPO-män för att diskutera med den turkiska regimen, anger något om vad som står på spel. Att kurder i Sverige, enligt uppgift, redan kallats till förhör är ytterst illavarslande.
Nato är ingen mysklubb, utan världens mäktigaste militärallians kring geopolitiska intressen och kallt stål. I schackrandet om intressen, tjänster och gentjänster, väger flyktingasyl och stöd åt undertryckta minoriteter lätt.
Natos näst starkaste militärmakt spelar en nyckelroll för alliansens strategiska behov. Den turkiska militära drönaren Bayraktar TB2 som exporterats till Ukraina sedan 2019, visade sig vara mycket effektiv mot ryska pansar- och militärfordon under Putins invasion. Att drönaren även används mot kurder i Turkiet, Syrien och Irak och på Azerbadjans sida i kriget mot Armenien tillhör den militärpolitiska ekvationen.
Liksom den turkiska uppladdningen och provokationerna mot Grekland.
Det går inte att skilja den “goda” Natomedlemmen Turkiet från den “onda” maktspelaren och förtryckaren av kurder. Det är den verkligheten som plötsligt tycks ha uppenbarats för svensk socialdemokrati och den borgerliga oppositionen. Eller?
Var vårt borgerliga högerblock så beredd på alla nödvändiga Natoeftergifter till Turkiet att en liten luftpastej från SD om att avsätta justitieministern mest var en festlig opinionsgrej? Innan Magdalena Andersson i raseri ställde kabinettsfråga som ett chicken race mitt under darriga Natoförhandlingar och Amineh Kakabaveh, som bara månader tidigare möjliggjorde Magdalena Andersson som statsminister, ramlade in från sidan med den överenskommelse om stöd till kurderna i norra Syrien.
Misstroendevotum mot Morgan Johansson, för att han inte ha lyckats stoppa kriminalitet och skjutningar, var i sig endast billigt valfläsk. Det är ju högerpolitiken – och den socialdemokratiska anpassningen till denna – som dränerat skolor och fritidsverksamhet i förorterna, som omfördelat från fattiga till rika, som förstört Allmännyttan och skapat bostadsnöd, som låtit massarbetslöshet breda ut sig bland utlandsfödda, rivit ned Arbetsförmedlingen och social service i ytterområden – och samtidigt idealiserat överklassens snabba klipp och lyxkonsumtion. Kriminaliteten är verkan, inte orsak. Johansson, visst han tillhör de ansvariga tillsammans med hela det politiska etablissemanget, från vänster till höger som låtit denna utveckling ske eller drivit på den.
Men rätt parodiskt då, att det lilla jippot om misstroendevotum med ens kom att blixtbelysa vad som kallhamrat står på spel med det svenska Natointrädet. Till den halsbrytande komedin kunde regissören inte låta bli att “overdo it”. Mitt under den svenska Natokrisen och Johansson-farsen stävade 40 örlogsfartyg från Nato, inklusive Turkiet, in mot svenska vatten för Baltop, den hittills största marina Nato-manövern i Östersjön. De dieselslukande örlogsfartygen beredda att krossa varenda förutsättning för ekologiskt liv till sjöss och lands anlände just när miljökonferensen Stockholm+50 slutade i fiasko, åtminstone om unga klimataktivister och urfolk fick bedöma.
När det väldiga amerikanska hangarfartyget USS Kearsarge, det största örlogsfartyg som ankrat upp i Stockholm, lade hela Gamla Stan i skugga medan fnissande svenska ministrar bjöds ombord, var det väl ändå att gå lite för långt i symboliken. Visst USS Kearsarge sägs vara uppkallat efter ett djärvt örlogsfartyg under nordamerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Men Kearsarge var också under samma tid namnet på en gruvstad i östra Kaliforniens berg som för en tid fyllde människor med drömmar om silver och rikedom. En ödesdiger marsdag 1866 utplånades staden i en lavin som svepte med sig hus och människor. Av drömmarna återstod ingenting. Utom en spökstad.
Tidningen Internationalens ledarredaktion
