Det är 42 år sedan folkomröstningen om kärnkraft. Det var 23 mars 1980 som vi gick till valurnorna för att rösta. Det fanns tre alternativ. Linje 1, linje 2 och linje 3.
Det märkliga var att samtliga tre alternativen gick ut på att kärnkraften skulle avvecklas – men i olika takt.
På valsedeln för Linje 1 som företräddes av Moderaterna:
“Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd… i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga…”
På valsedeln för Linje 2 som företräddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet:
“Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd… i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga…”
Det var exakt samma skrivning på framsidan av valsedlarna för Linje 1 och Linje 2. Skillnaden mellan de båda linjerna hittar man på baksidan av valsedeln för linje 2:
“Samhället skall ha ett huvudansvar för produktion och distribution av elektriska kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning”.
Detta var anledningen till att Moderaterna gick sin väg och valde en egen linje. Eller snarare – ett taktiskt drag av S för att slippa hamna på samma linje som M.
På valsedeln för Linje 3 som företräddes av Centerpartiet, KDS och Vänsterpartiet kommunisterna:
“Nej till fortsatt utbyggnad av kärnkraft. Avveckling av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år…”
Valresultatet:
- Linje 1: 19,94 procent
- Linje 2: 39,12 procent
- Linje 3: 38,65 procent
- Blanka röster. 3,29 procent
- Valdeltagande: 75,6 procent.
Folkomröstningar är ju bara rådgivande. Men alla 3 linjerna var avvecklingslinjer.
Nu har kärnkraftsdebatten blossat upp igen. Det är främst partierna på högersidan, M, KD, SD och L som nu vill se en utbyggnad av kärnkraften. Men inte bara det.
Moderaterna går ett steg längre genom att driva kampanj mot förnybar energi genom att motsätta sig vindkraftverk ute till havs. Alltså där vindförhållandena är som bäst.
I Kävlinge kommun kampanjar Moderaterna med hjälp av en förfalskad bild som föreställer en badplats med en vindkraftpark bara några meter ut från stranden, trots att en tänkt vindkraftpark ska ligga flera kilometer ut från land.
I Stockholm går Moderaterna ut och säger: “Nej tack till stålskogar i Stockholms skärgård!”
Naturligtvis ska man med omsorg välja var vindsnurror placeras. Det finns säkert platser som är mindre lämpliga, eller till och med olämpliga.
Men de som tycks ha ett motstånd mot vindkraftverk tycker ofta att alla platser är olämpliga:
“Gärna vindkraft – men inte här”
Kanske det blir samma visa om det ska byggas minikärnkraftverk:
“Gärna kärnkraftverk – men inte här” Inte på badstranden i Kävlinge. Inte i Stockholms skärgård.
Lästips:
- Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige 1980. Wikipedia.
- Moderaternas fotobluff – kampanjar mot vindkraft – . Head Topics 2 februari 2022.
- 40 år sedan folkomröstningen om kärnkraft. eFOLKET 23 mars 2020.
PS. Med tanke på debatten vi har nu om höga elpriser och att det är marknaden som styr, kan man fråga sig vad det blev av med löftet från linje 2 (S och Fp), som ju blev störst i folkomröstningen:
“Samhället skall ha ett huvudansvar för produktion och distribution av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion och distribution av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun…”
Rolf Waltersson
