Undertecknad har haft ett läkemedel, Anafranil, i över tio år. Har det inte funnits så har ersätningsmedicinen Klomipramin funnits. Medicinen har en stämningsstabiliserande effekt. Jag brukar säga att den fungerar som ”golv”. Vid depressioner fungerar den som ett skydd mot att sjunka djupare ner i mörkret.
Jag äter en relativ låg dos och höjer den själv då jag känner att jag håller på att sjunka. Det fungerar. Men nu en tid har läkemedelstillverkarna inte producerat den överhuvudtaget. Och inte heller ersättningsmedicinen, Klomipramin.Varför har jag inte fått svar på. Varken apoteken eller läkedelsverket ger besked. Har nu varit utan i en månad, och jag vill inte börja på någon annan medicin, då man i allmänhet blir sämre i början av nästan alla antidepressiva läkemedel.
Nu, fick jag ett nytt datum, den 18:e juni. Men det är inte säkert. Efter lite efterforskningar så fick jag fram att som mest var 352 mediciner restnoterade på Läkemedelsverket!
Och då inte bara psykofarmaka, utan andra viktiga livsuppehållande mediciner. Varje region har ett läkemedelsråd som bestämmer vilka mediciner som skall köpas in och som är billigast. Men?
Utövar läkemedelsindustrin utpressning om dessa läkemedel? (Två läkare slog larm om detta i en artikel i DN för ett tag sedan). Doktorerna har ingen koll på vad som finns eller inte. Ibland slutar dom med tillverkning i 25 st. förpackningar, och då måste man vända sig åter till dr. och informera om det, vilket inte är lätt! Dessutom har det efter avregleringen av apoteken hänt att ett läkemedel som ena månaden ingick i högkostnadsskyddet plötsligt nästa månad inte gör det!
Försöka få kontakt med läkare igen, nästan omöjligt! Astra Zenecas vd. har en dagslön på 385.000 kronor! Och läkemelsindustrin kan i princip göra som dom vill. Nej! Förstatliga läkemedelsindustrin och tillsätt ett råd på Socialdepartementet son ser till att livsviktiga mediciner finns tillgängliga!
Peter Danngren Eskilstuna
