Denna den fjärde delen i eFOLKETs artikelserie om Rosa Luxemburgs liv och gärning publiceras på hennes dödsdag, den 15 januari. Ytterligare två avsnitt kommer inom kort att publiceras.
Läs övriga delar i artikelserien: Del 1, del 2, del 3, del 5.
Rosa Luxemburg – ekonom och folkbildare
Samma år – 1907 – som Rosa Luxemburg på Internationalens kongress i Stuttgart aktivt bidrog till formuleringen av den anti-militaristiska resolutionen mot krigsfaran, anställdes hon som lärare i nationalekonomi vid det tyska socialdemokratiska partiets skola i Berlin. Hennes doktorsavhandling, med titeln Die Industrielle Entwicklung Polens, hade publicerats tio år tidigare.
Inom den socialdemokratiska rörelsen fanns få vid sidan av Rosa som hade borrat lika djupt i Karl Marx ekonomiska teori. Allmänt omvittnad blev den väldiga uppskattning hon fick bland de studerande vid partiskolan. Som pedagog var hon uppenbarligen strålande. En bidragande orsak kan nog faktiskt ha varit att hon valde ett helt annat upplägg än det som vi finner hos Karl Marx själv. Rosa valde att utgå från en historisk genomgång av klassamhällets olika former, och utifrån formerna för överskott, merarbete och utsugning nå fram till den kapitalistiska ekonomins kategorier värde, mervärde och profit.
Marx hade i första bandet av sitt verk Kapitalet valt att utgå från de abstrakta begreppen värde och vara; för att sedan resonera sig fram till begreppen för den kapitalistiska formen av varuproduktion. I ett brev till vännen Hans Diefenbach har Rosa öppnat sitt hjärta vad gäller presentationsmetoden i Kapitalet. Den 8 mars 1917 skrev hon till Diefenbach:
Jag finner numera Kapitalets mycket hyllade första band förskräckligt, eftersom det är så överlastat med rokoko-ornamentering i hegeliansk stil.
Inte så få har nog vid läsning av Marx Kapitalet reflekterat på samma sätt som Rosa Luxembur. Och upplevt samma frustration.
Den lärobok hon skrev – Inledning till nationalekonomin – publicerades aldrig under hennes livstid. Och i den version som publicerades efter hennes död saknas flera kapitel. Den finns inte översatt till svenska.
Historikern Franz Mehrings omfattande Marx-biografi – som finns översatt till svenska – innehåller även en presentation av verket Kapitalet. För presentationen av Kapitalets andra och tredje band anlitade han vännen Rosa Luxemburg.
Under arbetet med läroboken stötte Rosa på vad hon uppfattade som luckor i Marx behandling av kapitalackumulationens villkor i den kapitalistiska ekonomin. Kapitalets cirkulationsprocess behandlade Marx i andra bandet av Kapitalet, och det är den delen av hans verk som genom åren rönt mest intresse från ekonomer som varit inriktad på det som kallas makro-ekonomi. Vilket betyder ekonomi på samhällelig nivå. Sådant som arbetslöshetsnivå, investeringsnivå, konsumtionsnivå, inkomstfördelning, tillväxt, totalt skatteuttag, total efterfrågan, total export och import, kapitalexport etcetera.
Det som Rosa uppfattade som styvmoderligt behandlat av Marx handlade om villkoren för upprätthållandet av en efterfrågenivå som möjliggör stabila profiter. Enligt henne förmådde inte hans makro-ekonomiska teoretiska modell ge svar på frågan hur en sådan nivå skulle kunna säkras.
Det är ju så att för att ett profiter ska uppstå så måste de hela tiden pumpas tillbaka in ekonomin. Kapitalisternas investeringar och konsumtion är alltså förutsättningar för kapitalets inkomster i form av profit. Det handlar om en cirkulation. Ett läckage kan starta en nedåtgående spiral med arbetslöshet och allmän ekonomisk nedgång – det ekonomer kallar depression.
Rosa Luxemburg skrev sitt verk Die Ackumulation des Kapitals (Kapitalackumulationen) 1912. Hon skrev verket i ett svep – enligt egen uppgift som i trance
. Hon korrekturläste det inte ens. Verket publicerades 1913.
Rosa Luxemburg påpekar i sin bok att det är absurt att tänka sig att en sluten kapitalistisk ekonomi skulle kunna upprätthålla efterfrågan genom oändliga investeringar i produktionsmedel för att producera produktionsmedel
. Det vill säga investeringar på djupet
, med produktivitetshöjning som drivkraft.
Rosa Luxemburgs slutsats är att för stabilitet krävs ständig tillväxt, och den tillväxten måste till avgörande del handla om en extensiv tillväxt, det vill säga investeringar på bredden
. Normal befolkningstillväxt är inte tillräcklig. Enligt Rosa krävs ett exportöverskott i form av ständig marknadsexpansion. För det kapitalistiska systemet betraktat som en helhet innebär det ständig utvidgning till och absorbering av förkapitalistiska ekonomier i systemets periferi.
Processen innebär alltså även en extensiv ackumulationsprocess. Kapitalismen växer på bredden! Rosa Luxemburg framhåller att exportöverskottet vad gäller varor har sin spegling i en nettoexport av kapital.
Rosa Luxemburg menade att den ständiga jakten efter expansionsmöjligheter för varor och kapital är, tillsammans med jakten efter råvarukällor, den grundläggande drivkraften bakom imperialismens konkurrens- och erövringslusta. Ett tillstånd som de kapitalistiska staterna tydligt manifesterat sedan åtminstone 1880-talet. Detta var nu grunden till den tilltagande krigsfaran.
Till det senare bör fogas att en ytterligare källa till efterfrågeinjektion
i den kapitalistiska ekonomen historiskt varit militära rustningar finansierade genom statlig upplåning. En faktor som vid sidan av jakten efterråvaror och marknader för varor och kapital definitivt inte lindrat kapitalismens inneboende aggressivitet och imperialistiska tendens.
Hennes bok väckte invändningar. Kritiken mot verket var för det mesta missriktad, och ofta upphängd på detaljer. Rosa skrev under en fängelsevistelse 1915 ett svar på kritiken. Den boken gav hon titeln Die Ackumulation des Kapitals, oder was die Epigonen aus der Marxchen Theorie gemacht haben. Eine Antikritik. Alltså: En anti-kritik mot osjälvständiga tes-tuggare.
Värt att notera är att när hennes verk gavs ut på engelska 1951 introducerades det genom ett utförligt förord av Cambridge-ekonomen Joan Robinson. Robinson framför kritik på flera punkter, men hennes slutomdöme är att Rosa Luxemburg verk hade större värde en något som de akademiska samtida ekonomerna kunde uppvisa.
Robinson hade på 30-talet varit med och lagt grunden för det som skulle komma att kallas den keynesianska revolutionen inom den akademiska makro-ekonomin. Tillsammans med Michael Kalecki betraktas hon som en keynesian före Keynes
. Hon var också involverad i tillkomsten av John Maynard Keynes banbrytande verk General Theory of Employment, Interest and Money (1936).
Kalecki, som har kallats 1900-talets främsta makro-ekonom, har starka teoretiska beröringspunkter med Rosa Luxemburg, som han studerade grundligt.
Fortsättning följer med del 5…
