Den breda och splittrade oppositionen misslyckades till slut att komma fram till en gemensam ståndpunkt om presidentvalet och därmed också att hitta vägar för att gå till val med en gemensam kandidat. Presidentvalet har tvingat oppositionen att definiera och tydliggöra sina ståndpunkter.
Tidigare har oppositionen i syfte att få bort Nicolas Maduro kunnat samla sig kring kravet på omedelbara presidentval. Nu med ett fastställt datum för val och en av Maduro underskriven överenskommelse om villkor och garantier, har oppositionen fått svårt att samla sig till en gemensam strategi. Två tydliga vägar urskiljs. Båda bär med sig enorma risker och kommer vara avgörande för hur oppositionen utvecklas framöver.
Det upproriska alternativet. Att inte delta i valet och därmed vägra legitimera regeringen. Samla oppositionen för att, i en kombination mellan massmobiliseringar och en internationell blockad, göra landet oregerligt som störtar Maduro. Stödet för detta alternativ finns framförallt utanför landet, USA och Spanien liksom ett flertal högerregeringar i Latinamerika. Colombias president Santos har sagt att de inte kommer att erkänna kommande val. Alternativet har prövats förr och misslyckats (2002, 2003, 2005, 2014 och 2017). Medelklassen tycks vara trött på detta alternativ och valt att migrera i stället. Ett väpnat uppror fick inte gehör med tanke på hur det gick för piloten Perez som stal en helikopter och besköt inrikesdepartementet och Högsta domstolen med granater. En tredje utväg är en militär intervention ledd av USA och Colombia med stöd av Grupo de Lima som är det nya hegemoniska blocket i Latinamerika.
Den konstitutionella vägen. Delta i valet, samla det breda missnöjet genom mobiliseringar och valsegrar, splittra chavismen och tvinga fram förändringar och regeringsbyte. Problemet med detta alternativ är att de varken får med sig den radikalisera oppositionen eller USA i detta.
Högerflanken inom oppositionen har bestämt sig för alternativ 1 och väljer därför att inte delta i presidentvalet. De två större partier på högerflanken inom oppositionen, Voluntad Popular (VP) och Primero Justicia (PJ), har uttalat att de inte kommer att delta men väntar med ett officiellt besked efter de interna överläggningarna inom oppositionsalliansen MUD. Varken VP eller PJ är inskrivna i valregistret. VP har vägrat samla in namnunderskrifter som krävs för att ett parti ska bli registrerat och PJ misslyckades att samla in tillräckligt med namn. Ledaren för VP, Leopoldo Lopez, är idag i husarrest dömt för kravallerna under 2014 och får inte delta i valet. En av ledarna för PJ och tidigare presidentkandidat för oppositionen Henrique Capriles är avstängd från politiska uppdrag.
En annan stor gruppering inom MUD ledd av Accion Democratica (AD) har svårt att bestämma sig men försökt hitta en gemensam ståndpunkt och kandidat för hela oppositionen. Här har ledaren för AD Henry Ramus Allup, som ser sig som den naturliga kandidaten, arbetat för att oppositionen skulle samla sig kring honom för att möta Maduro. VP och PJ har nekat honom den rollen. För AD som till skillnad från VP och PJ har en parlamentarisk representation på alla nivåer kan valet vara en möjlighet att höja sig till landets stora oppositionsparti. Pressen är dock stor från USA, OAS och högerregeringar på kontinenten att inte delta i valet. Frågan är om AD kan kosta på sig att förlora det externa stödet om de deltar i valet.
En tredje fraktion med en fot inom MUD och en annan utanför avvisar den upproriska vägen och vill delta i valet. Än så länge är de splittrade, i väntan på MUD:s beslut, i stödet till olika kandidater. Tre som nämns är Henri Falcon, tidigare guvernör och ledare för Alianza Progresista, Felipe Mujica som representerar en allians av MAS, det tidigare mäktiga Copei och andra mindre partier samt Claudio Fermin, tidigare borgmästare och minister på 1990-talet. Än så länge har inte det fjärde största oppositionspartiet UNT bestämt sig. Partiet är registrerat och får ställa upp med egen kandidat och om AD (med liknande politisk profil) valskolkar kan UNT passa på att profilera sig på bekostnad av AD.
Det som skrämmer oppositionen mest är att valskolket kan öppna för nya utomstående oppositionella krafter. Det har hänt i andra latinamerikanska länder när de etablerade partierna inte räckt till. Näringslivstoppen Mendoza var länge på tal som en partioberoende kandidat. Han har i opinionsmätningar högsta stödet inom oppositionen men det är oklart om han tänker ge sig in i valkampen. En annan är frikyrkoprästen Javier Bertucci som ställer upp. Frikyrkor har i Brasilien, Colombia och nu senast i Costa Rica spelat en avgörande roll i mobilisering av väljare. En valkampanj mellan Maduro och en oppositionell outsider som Bertucci kan spela ut helt den etablerade oppositionen.
Nordiska Venezuela-nätverket
